Silvermuseet ligger centralt i Arjeplog, alldeles intill Silvervägen, riksväg 95 mellan Skellefteå och Kjemåga i Norge. I källaren i den gula träbyggnaden på Hornavans strand finns Silversalen, ett valvliknande utrymme med väggar i klarblå färg.
Platsen påminner om en skattkammare.
Skatten består av närmare 700 föremål. Det är bland annat överdådigt dräktsilver, pipor, en mängd skedar och olika dryckeskärl. En monter rymmer den förgyllda silverbägare som drottning Kristina skänkte som gåva till kyrkan alldeles i närheten när den invigdes 1641. Äldst i samlingen är några halskedjor från 1400-talet.
Silverföremålen är ett resultat av den omfattande handel som pågick i trakterna redan på 1500-talet och ett par hundra år framåt.
För sina skinn och pälsar fick samerna varor och pengar. För pengarna köpte de silver som bröts i Nasafjäll nära norska gränsen från 1635 och ett par decennier framåt.
Samerna lät silversmeder i kuststäderna Luleå, Piteå och Umeå utforma silversaker efter de traditionella träföremål de hade, som kåsor och skedar. Därmed överfördes samernas gamla formspråk till silvret.
Dels visade Silverföremålen på status, dels var de investeringar och trygghet för framtiden.
Silvermuseet initierades av ”Lappmarksdoktorn” Einar Wallquist (1869-1986), vars byst står på gården utanför. Han var inte bara läkare utan också produktiv författare och konstnär, bosatt i Doktorsgården en bit bort.
En del av hans konst finns att se i Silvermuseet, som funnits sedan 1965. Det rymmer också en mängd föremål och uppbyggda miljöer som ger en uppfattning om hur forna generationers vardagsliv.