21-åringen med rötterna i Kiruna – numera bor hon i Tärnaby – har fått ett genombrott och framförallt lyckats i Europacupen. Inför finalen nästa vecka leder hon storslalomcupen och ligger sjua sammanlagt.
– Målet är att behålla ledningen. Det skulle kännas oerhört skönt om jag lyckades, säger hon.
Ylva Stålnacke fick en flygande start på EC-säsongen. Den började I Levi där hon tog plats på pallen i båda tävlingarna genom att bli tvåa och trea.
– Skönt med den starten. Resultaten gav mig självförtroende.
Senare har Ylva varit trea i Kirchberg och även tagit den historiska första segern. Den kom i Zinal i Schweiz.
– Varför jag lyckats så bra i storslalom vet jag faktiskt inte. Jag satsade mera på slalom före säsongen. Men jag har blivit starkare och även jobbat mycket med de tekniska bitarna och överlag har jag fått bättre teknik.
Stålnacke har också fått debutera i världscupen och gjort sex tävlingar. Men än så länge har hon inte lyckats ta en plats bland de 30 bästa och fått åka andra åket.
– Jag vet att jag har kapacitet för att kvala in till andra åket. Men det gäller ju att få till det. Förhoppningsvis ska jag lyckas i Åre.
Det är tre tävlingar, som går i Åre och Ylva Stålnacke åker samtliga – start i eftermiddag med den första av två storslalom.
Alla goda resultat har också inneburit att Stålnackes alpina tillvaro blivit annorlunda. Efter jul har hon till största delen tävlat i mellaneuropa med allt vad det innebär i form av resor, hotellnätter, packa upp, packa ner och mycket annat.
– Det har gått bra. Jag har lätt för att anpassa mig. Jag reste ju mycket hemma i Sverige också.
Ylva Stålnacke har lite över en månad kvar på säsongen och under våren tänker hon åka hem till Kiruna. Kanske blir det en sväng till Luossavaarabacken där allt började en gång i tiden.
– Jag ser fram emot ett åka upp till Kiruna. Det ska bli riktigt kul.
n n Gustav Lundbäck från Luleå hade det motigt i JVM i slalom i Jasna. Han körde ur i första åket och det gjorde de tre övriga svenskarna också..!
En svart svensk dag alltså. Roligare då för Norge som tog guld genom Henrik Kristoffersen.