”Should I stay or should I go?” utbrast det engelska punkbandet The Clash i sin klassiska låt i början av 1980-talet. Detta i Margret Thatchers England där många kände sig marginaliserade och undanskuffade och klyftorna växte mellan människor och regioner. Idag ställer sig allt fler människor i Europa samma fråga.

Under det senaste året har tecknen på ett Europa i kris och upplösning ökat lavinartat. Krav på murar och stängda gränser har höjts från olika håll. Donald Trump har gjort entré och satt en ny agenda både när det gäller frihandel, Nato och formerna för ett begripligt politiskt samtal. Främlingsfientliga populistpartier växer i land efter land.

Huvudrubrik på konferensen Folk och Försvar 2017 var Oro. Människors oro för terror, oro för den personliga tryggheten, för att samhällets institutioner inte längre ska klara av att uppfylla sina funktioner. Och i Storbritannien valde folket att göra en ”Brexit” - att lämna EU.

Samtidigt i Sverige har landsbygdspolitiken seglat upp till en tätposition på samhällsagendan. Medan den välmående nationen växer så det knakar - nyligen passerades 10-miljonersstrecket - brottas varannan kommun med avfolkning och ekonomiska problem. Värst är det i glesbygden, och allra värst i Norrland. Bland de tolv kommuner som minskat mest i befolkning de senaste 30 åren ligger nio i Norrland. Statsministern reser runt i utsatta kommuner och lovar insatser av olika slag. Landsbygdsministern försöker via den parlamentariska landsbygdskommittén ge understöd med ytterligare löften om stora summor pengar som ska pumpa liv i de ”skräpytor” (för att tala som professor Kjell A Nordström) där man inte på egen hand förmår hänga med i urbaniseringens segertåg.

Frågan är om det är allmosor från Stockholm som Norrland behöver? Ett alternativ vore möjligen att följa i britternas spår och göra en ”Nexit”. Med hjälp av sina stora naturresurser skulle ett självständigt Norrland enligt flera debattörer kunna tacka nej till allt stöd och istället stå på egna ben. Krav på regionalt självstyre och frigörelse förs fram i såväl Spanien, Skottland, Irland som i norra Sverige där kravet på en svensk Nexit har precis samma bakgrund i upplevd marginalisering, utsugning och utanförskap. Tankesmedjan Framtidstanken försöker tillsammans med ett antal gäster belysa frågan om möjligheter och konsekvenser för ett svenskt Nexit vid Framtidsbaren på Knaust i Sundsvall den 23 februari. Vi tror att det är ett antal frågor som söker sina svar i den diskussionen.

Vad blir nästa steg när frågan om regional kraftsamling fallit samman likt en illa hanterad sufflé efter mer än tio års ambitiöst utredande? Går den inhemska stoltheten och identiteten i norr att finna någon annanstans än i den jämtska republiken med sin i och för sig lätt studentikosa framtoning eller Sapmis envisa kamp om kontrollen över naturresurserna - eller åtminstone villkoren för dess utvinning? Finns det något värde i att hos EU-makten i Bryssel sälja in norra Sverige som ett paradisiskt NSPA, Northern Sparsely Populated Areas? Exotiskt, men betydelselöst? Periferin per definition. Men framförallt, var finns det politiska ledarskapet som klarar att matcha och utmana centralmakten? Och vem formulerar det norrländska erbjudandet idag? Ett erbjudande som utgår från människors drömmar om vilket liv de vill leva:

Möjlighet till en friare livsstil, mindre regleringar, bra utbildning, hälsa och välstånd.

Det skulle om inte annat göra svaret på Clash fråga lite svårare; ”Should I stay or should I go?”

Lena Sjödin, Kjell Carnbro, Jerker Sjödin, Tomas Melander