En omtalad trädgård

- Egentligen är det två veckor för tidigt, säger Britt-Marie Zätterquist när hon möter mig och fotograf Simon Eliasson vid ingången till paret Zätterquists trädgård. Hon förklarar att trädgården än så länge laddar upp för blomningen och vi har kommit dit för att göra ett reportage om deras omtalat vackra trädgård.
Det första vi möts av är en gräsmatta som är mörkgrön och alldeles sammetslen.
En exotisk kanadensisk rödbladig hägg ger skugga i sommarvärmen och i de båda porlande dammarna simmar exotiska, orangeskimrande japanska Koifiskar. Invid en av uteplatserna kvittrar fågelungar som blir matade av de nästan tama fågelmammorna på gräsmattan.
Över hela trädgården vilar ett harmoniskt lugn.
- Här trivs vi, säger Lennart Zätterquist.
Medan vi går runt i trädgården berättar Britt-Marie att både hon och Lennart har "lite trädgård i ryggen". Britt-Marie främst från sin mamma i Dalarna som hon berättar hade "en fantastisk trädgård" och Lennart från sina föräldrar i Ångermanland.
Och faktiskt syns spår av moderns trädgård i Britt-Maries egen. Både ståtliga klassiker som riddarsporrar och praktbetonika från moderns hem frodas på olika platser i trädgården. Mjuka vindlande gångar bildar utrymme mellan gräsmattan och de olika blomsterrabatterna. Uppdelningen mellan soliga rabatter och svala skuggiga platser bildar balans.
Gammalt potatisland
Deras trädgårdsintresse väcktes på allvar när huset köptes 1995.
- Då fanns ingenting här förutom cembratallen, blågranen och häckarna, säger Britt-Marie och pekar på träden som står på vardera sida i trädgården.
- Jag hade tänkt mig en liten rabatt framför huset för att ha något att pyssla med men sen upptäckte vi att detta var ett gammalt potatisland. Så det var enkelt att börja odla, säger Britt-Marie.
Platsen för första rabatten valdes ut och Lennart började gräva. För hand.
- Det har tagit några timmar, säger han.
- Grannarna tyckte nog att vi var konstiga för att de aldrig såg ansiktet på oss, säger han och berättar om hur de ständigt grävde och arbetade i trädgården.
Men det hårda arbetet har gett resultat.
Nu, fjorton år senare, är det svårt att tänka sig att trädgården inte alltid funnits där. De många blomsterrabatterna med pioner är sprickfärdiga i sin iver på att få komma i blomning, längs kanterna sträcker sig fluffiga rosenbuskar i rosa och vitt och tronande riddarsporrar och blå bergvallmo ståtar i ensam elegans bland doftande marktäckare som backtimjan och japansk malört.
Numera stannar folk till utanför trädgården och kikar in över häggmispelhäcken. Och både trädgårdsföreningar, vänner och bekanta har kommit på besök för att beundra den vackra trädgården.
Men någon trädgårdsdesigner har de inte haft till hjälp utan idéerna är helt deras egna.
- Man ska ha det man känner för. En trädgård visar lite hur man är som person, säger Britt-Marie.
En hel del av växterna har självsåtts och Britt Marie berättar att ambitionen också är att trädgården ska vara lite vild. Paret har planerat så att trädgården är indelad i tre blomningsperioder. I mitten av juni kommer träd, buskar och marktäckare. Senare mot juli blommar buskrosor och stora perenner och i slutet av juli blommar rosor och klematis.
Större uterum
Tre-fyra timmar om dagen lägger paret ner på sin trädgård. Mest hektiskt är det fram till midsommar.
Men hur ska man själv göra för att lyckas med sin trädgård? Britt-Marie ger några handfasta tips:
- Man ska bygga väggar av häckar för att slippa kalla vindar. Bygga tak med träd för att få en mildare zon, säger hon och syftar på landets olika odlingszoner.
Sedan är det också viktigt att tänka på ett bra läge för att kunna njuta av det man har, berättar hon. Själva har de valt att inte ha rabatter närmast husgrunden för att få ett större uterum.
Är man trädgårdsintresserad tycker Britt-Marie att man ska gå med i en trädgårdsförening eftersom "det ger så mycket".
Själv är hon med i två olika trädgårdsföreningar och berättar att det bland annat ger inspiration och möjlighet att få tag på växter.
Nyförvärvet bland växterna är en Ritausma, en litausisk buskros med rosavit blomma. Just nu står rosen fortfarande oplanterad i sin kruka eftersom Britt-Marie inte har bestämt var i trädgården rosen ska få sin plats.
- Jag måste ta bort något för att sätta i rosen, säger hon och ser ut över trädgården.
Men hur är det är på vintern, får hon trädgårdsabstinens när kylan och mörkret slår till, snön ligger djup och sommarmånaderna verkar vara alldeles för långt bort?
- Nej. Jo lite, säger hon och fortsätter:
- På senhösten tänker jag "Gud så skönt". Då läser jag mycket. Men sedan börjar man längta redan i februari, säger hon.

En omtalad trädgård

Kvittrande fåglar, ljudet av porlande vatten och mjuka gräsmattor mot bara fötter. I trädgården hos Lennart och Britt-Marie Zätterquist får ordet oas en helt ny innebörd.