De senaste turerna i stadshuset i Luleå väcker flera frågor. Framför allt funderar jag på vad Niklas Nordström och Mikael Lekfalk egentligen hade förväntat sig när de valde att låta kommunens skattebetalare stå för Niklas Nordströms 50-årsbjudning i Luleå energi arena.
Mottagningen, som Nordström har ställt in efter vår rapportering och de efterföljande reaktionerna, skulle ha kostat kommunen 13 500 kronor. Rimligt? Jag vet inte. Har folk blivit upprörda? Ja.
Niklas Nordström är en av de upprörda. Han har skickat ett debattinlägg till redaktionen där han skriver om missförstånd, hot, hat och medias vinklingar.
Naturligtvis är det oacceptabelt att Nordström har fått ta emot hot. Det går aldrig att ursäkta. Men när det gäller eventuella missförstånd kanske det finns utrymme för viss självrannsakan?
Kortfattat har det hela gått till så här: Utvalda gäster har fått ett ståtligt inbjudningskort till 50-årsmottagningen för kommunstyrelsens ordförande. Min kollega Nils Johansson kom över inbjudan och informationen om att arrangemanget skulle bekostas med skattemedel. Vi publicerade fakta och det har väckt starka känslor hos många.
Det är varken ovanligt eller överraskande eftersom skattepengar alltid skapar engagemang. En av medias absoluta kärnuppgifter är att granska vad makthavarna gör med våra pengar.
Niklas Nordström vill tyvärr inte medverka i någon intervju och därför kan vi inte ställa de frågor som krävs för att göra ett riktigt bra journalistiskt arbete. Viktiga frågor blir obesvarade och allmänheten lämnas utan förklaring.
Borde inte Nordström, med sin bakgrund i pr-branschen, ha kunnat förutspå reaktionerna? Och varför vill han inte svara på våra frågor?
Jag tror inte att syftet med mottagningen var att Niklas Nordström skulle slippa betala för sin födelsedagstårta. Förmodligen var det ungefär som han själv förklarar det i sitt brev, att det var ett bra tillfälle att samla kommunens samarbetspartners och mingla.
Att bygga relationer med näringslivet har varit Niklas Nordströms främsta fokusområde som kommunalråd och både han och partiet verkar nöjda med resultatet. Alla har sin egen stil och ett kommunalråd måste inte vara som Karl Petersen som promenerade ned för Storgatan varje dag.
Men i det här fallet hade Nordström kanske mått bra av lite mer folklig förankring?