Läs- och skrivsvårigheterna började redan i förskoleklass. När Alicia började årskurs 1 satte Parkskolan i Älvsbyn in ett vuxenstöd, men problemen fortsatte och vid läxläsning blev flickan ofta arg och ledsen. Lena Lindmark satt i många möten med skolan gällande sin dotter – men kände sig ständigt motarbetad.
Till slut erbjöd skolan att en inhyrd psykolog skulle utreda dottern.
– Innan hon skulle få träffa psykologen gjorde specialpedagogen en presentation av henne så att psykologen har något att gå på. Jag och pappan till barnet kallade till och med till ett möte med rektorn och sa att vi inte godkände det som var skrivet, säger Lena Lindmark.
Psykologen gjorde tester med flickan som visade låga resultat.
– Då förklarade jag att hon har lättare att göra saker hemma. Under ett möte började de plötsligt prata om att hon kanske platsar i särskolan. Jag fick ett erbjudande om att göra ett studiebesök där. De har velat få ner henne till en nivå som inte stämmer, säger Lena Lindmark.
Flickan remitterades till barn- och ungdomspsykiatrin, bup, i Piteå i början av augusti i fjol. Där såg man dock ingen anledning att utreda henne vidare.
– De hade inte ens öppnat ett ärende efter den första bedömningen. De hittade ingenting och skickade svaret till skolsköterskan, säger mamman.
PT har tidigare skrivit om hur Älvsbyns kommun felaktigt placerat barn i särskolan. Lena Lindmark är glad över att hennes dotter inte blev nästa fall – men oroas över att kommunen inte verkar lära sig.
– Först och främst blir jag förskräckt över okunskapen de har om dyslexi. Det är inget de nämner. Det räckte med att jag beskrev hennes svårigheter för logopeden så misstänkte hon dyslexi. När så många har varit inkopplade utan att tänka tanken och hon säger det efter ett telefonsamtal, det är skrämmande.
Trots stora utredningsinsatser av skolan nämndes aldrig dyslexi. Det var först när Alicias pappa nämnde det som Lena Lindmark började undersöka det.
– Jag googlade lite på det och jag ringde till logopeden. Hon misstänkte direkt, via telefon, att hon trodde att min dotter har dyslexi eller en språkstörning.
I slutet av augusti bad logopeden Lena Lindmark be skolan att skicka en remiss till henne.
– Jag pratade med rektorn som sa blankt nej. Jag blev chockad. Jag skulle inte få någon remiss till logopeden för att hon tyckte inte att bup skulle säga nej. Hon tyckte att de skulle utreda mer. Jag tror aldrig att jag har varit med om något så kränkande.
Enligt Lena Lindmark ifrågasatte logopeden skolans beteende och bad mamman skicka in en egen remiss. Det gjorde hon den 8 september och den 8 februari fick flickan komma dit.
– Hon behövde inte träffa Alicia särskilt länge innan hon sa att det var dyslexi. Nu ska hon skriva ihop ett dokument till skolan om hur de ska jobba med henne. Det är fastställt att hon har dyslexi, säger Lena Lindmark och fortsätter:
– Det här kommer att innebära svårigheter för henne, naturligtvis. Men det blev ändå en lättnad att få ta på något, att få ett grepp om vad det är.
Mamman tror att skolan hade kört över henne om hon inte hade stått på sig.
– Jag är rädd att många blir överkörda på det sättet. Jag är jätteupprörd över att skolan erbjuder särskoleplaceringar till barn som inte ens är utredda. Det ska vara ordentliga utredningar, säger Lena Lindmark.