Margareta Lundberg var ledig och såg tv när automatlarmet på Polarbröd gick.
– Automatlarm från Polarbröd är ju inget ovanligt, så jag tittade vidare. Sedan ringde det en reporter och började ställa frågor om branden på Polarbröd. "Ursäkta, men jag vet ingenting", var mitt svar. Men jag gick ut på bron i Hällan och såg eländet ända dit.
Hon åkte till jobbet och möttes av en brandstation full med folk.
– Jag tog en med mig och åkte ut på byn för att titta och det var ju rök överallt. Jag träffade Tomas Egmark och dåvarande kommunchefen Magnus Nordström och vi startade krisledningen vid klockan 04.00. En timme senare beslutade vi att skolor och förskolor i centralorten skulle hållas stängda. De kunde ju inte ens ha ventilationerna i gång, säger hon.
Stora delar av Älvsbyn stängdes av – något som ställde till det för många.
– Det var lite knixigt för hemtjänsten som behövde ta sig ut till brukare, men det löste sig. Föräldrar som inte kunde åka med barnen på förskolan löste det också, för ibland är det ju så. Jag tyckte det gick bra. Man kände allvaret och alla var dämpade, men man kliver in i en yrkesroll och då är det bara jobba och vara kall, säger Margareta Lundberg.
På grund av explosionsrisken var det avstängda området till en början större.
Hade ni någon plan för det värsta tänkbara scenariot?
– Nej, det styrdes ganska mycket från Piteå. Man ringde kors och tvärs över hela landet för att få expertis om det här. Det framgick nog ganska snabbt att det inte var någon större risk och då krympte man avspärrningarna.
Branden på Polarbröd är den värsta i Älvsbyns historia och det finns ingen jämförbar insats sedan Margareta Lundberg började jobba.
– Lekenskolan var också en stor brand, men det var inte alls i närheten av den här. Där var det ingen som blev utan jobb heller. Det här fick så mycket följder och är fortfarande oklart för många. Så det är det värsta jag har varit med om, säger hon.