Vi möts i hemmet i Älvsbyn. Erik Jonsson berättar att han inte varit utanför lägenheten på flera dagar i rädsla för fall på de isiga vägarna.
Trots att det har gått tre år sedan olyckan är han långt ifrån färdigbehandlad. Nu är hans vänster fot gipsad efter ett kirurgiskt ingrepp.
– Jag hade inte trott att något sådant här skulle kunna inträffa i Sverige. Jag verkar ha hamnat i någon slags gråzon, där jag står och stampar på samma fläck utan att det händer något.
Läs mer: Skuldfrågan olöst ett år efter olyckan
Historien tar sin början på ett bygge på Kronanområdet i Luleå den 16 januari 2014.
Läs mer: Utredning om olycka lades ned
Tillsammans med sin kollega arbetar Erik Jonsson på ett tak utan varken skyddsställning eller skyddslina.
17 månader senare läggs utredningen om arbetsmiljöbrott ned utan att åtal väcks.
– Polisen ringde till mig och sade lite ”fint” att jag fick skylla sig själv för att jag inte bar skyddslina. Jag anser att det var både mitt och Nåidens fel. Enligt lag ska det finnas en skyddsställning när man arbetar på höjder som överstiger två meter. Samtidigt var jag för ung och dum. Nog märkte jag att det inte var bra fäste på taket, men jag skulle bara göra klart en grej innan skyddslinan hämtades. Längre hann jag inte tänka förrän jag låg på backen.
Trots sina skador trodde Erik Jonsson länge att han skulle klara av att återgå till sitt gamla arbete på takåsarna.
I december 2014 återvände han till sin arbetsplats efter att ha förlorat sin sjukpenning. Till en början handlade det om en halvtidstjänst i verkstaden.
– Det var lite knepigt att komma tillbaka. Min rygg är ju paj. När jag försökte lyfta tungt kunde det knaka till rejält i ryggen. Jag blev tvungen att vila en stund, men allra svårast var det att plocka upp plåtar från golvet. Jag kan ju inte böja mig som förut, utan det krävs att jag tar stöd och lyckas få undan fötterna så att jag kan falla till golvet. Det är klart att jag insåg att det skulle bli svårt att kunna arbeta på det här sättet, men jag försökte i alla fall. Kanske höll jag ut för länge.
Försäkringskassan var dock inte nöjd. Efter 180 dagar krävde de att Erik Jonsson skulle börja arbeta heltid.
– Jag tänkte att ”jaja, då får jag väl försöka då”. Det höll i en månad.
På nytt blev Erik Jonsson deltidssjukskriven. Problemen eskalerade när han för tredje gången förlorade sin sjukpenning.
– Det blev till slut en omöjlig situation. En halvtidslön räcker inte för mig, speciellt med tanke på att jag pendlar från Älvsbyn till Luleå. Jag var tvungen att sluta.
I dag är Erik Jonsson stelopererad i ryggen och i höger fot. Den vänstra foten ska stelopereras innan sommaren.
Han har ofta värk i fötterna och klarar inte att gå längre sträckor eller att ens stå still långa stunder.
Trots det anser Försäkringskassan att han inte är berättigad livränta för de skador som han ådragit sig på jobbet. Försäkringskassan anser fortfarande att Erik Jonsson borde kunna arbeta heltid som plåtslagare.
– Jag blev chockad. Jag förstod inte varför det skulle bli så. Jag arbetade ju inte deltid för att jag är lat. Det är ju för att jag har för ont i fötterna. Facket har hela tiden avrått mig från att återgå till jobbet, men jag ville själv prova att arbeta efter skadan och se hur det gick.
De senaste tre åren har inneburit en ekonomisk katastrof. Fortfarande har Erik Jonsson inte fått någon ersättning för sina arbetsskador.
För invaliditetsersättning krävs att en läkarundersökning genomförs minst tolv månader efter att skadorna är färdigbehandlade.
– Man kan lugnt säga att det är ebb i kassan. Utan mina föräldrar hade det här inte gått.
26-åringen från Älvsbyn har på intet sätt gett upp. Han kommer att överklaga Försäkringskassans avslag.
I väntan på det avgörandet har alla framtidsplaner gått i stå.
– Jag funderar på omskolning för att jag aldrig kommer att kunna återgå till ett tungt arbete. Jag behöver komplettera mina gymnasiebetyg i matematik, fysik och kemi för att till exempel kunna plugga till högskoleingenjör. Det vore kanske ett bra sätt att få användning av min byggarbetarhjärna.