Anita Dorazio, 76, Stockholm, är pensionerad invandrarlärare och har sedan 1986 engagerat sig i Asylkommittén i Stockholm – en ideell nätverksgrupp som arbetar för asylrätten, särskilt för barn.
Hon har genom åren varit med och räddat ett hundratal apatiska barn. Familjerna har fått stanna i Sverige och barnen har tillfrisknat och kunnat börjat leva normala liv igen.
Nu har hon tagit sig an fyra familjer i Älvsbyn i vilka det finns två apatiska pojkar, en apatisk flicka och dessutom en suicidal – självmordsbenägen – pojke. De har gång på gång fått avslag på sina asylansökningar.
– De ska deporteras trots att det inte är möjligt med så sjuka barn. Det finns ingen vård för dem i deras hemländer. Sverige har också undertecknat barnkonventionen enligt vilken sjuka barn måste få den vård som de behöver.
Anita Dorazio blev kontaktad av en kvinna som varit lärare till de två apatiska pojkarna. Skolan och två kyrkor i Älvsbyn har engagerat sig i barnens öden.
"Vedervärdig process"
Anita Dorazio tycker att Sverige har en vedervärdig asylprocess som inte alls frågar efter vad kvinnorna och barnen har blivit utsatta för i sin hemländer.
– Det är bara männen som tillfrågas. Det kommer inte fram att barnen bevittnat de mest fruktansvärda händelser.
Hon berättar om händelser i de två apatiska pojkarnas familjer sedan de kom till Sverige. De kommer från samma land i det forna Sovjet.
– Pappan till den ena pojken blev hämtad av polis i hemmet. Han sitter sedan dess i förvar hos polisen i Gävle. Den andra pojken blev vittne till hämtningen av kamratens pappa. Det här handlar om barn som i sitt hemland upplevt mångårig etnisk rensning. Människor i deras omgivning har bara försvunnit för att aldrig mer återvända.
– Polishämtningen av den ena pappan blev en katastrof för båda pojkarna. De blev apatiska båda två och sondmatas.
"Gestapo-metoder"
Den apatiska flickan är född i Sverige. Familjen, som också kommer från ett land i det gamla Sovjet, har bott här i tio år med avbrott för en tid i Frankrike där de också sökte asyl.
– En anledning till flickans sorg och apati kan vara att pappan sedan lämnade familjen, säger Anita Dorazio.
Den suicidala pojkens pappa ska inom kort avvisas till hemlandet Irak.
– Det är helt obegripligt att skicka någon till Bagdad. Läget där blir värre och värre. Bomber detonerar varje dag. Svensk polis samarbetar med EU-polisen för att genomföra desa avvisningar. Det är rena Gestapo-metoderna. Pappan kommer sannolikt att gripas direkt på flygplatsen. Familjen är säker på att han går mot döden, säger Anita Dorazio.