Det var i början av augusti som Emma och kompisen skulle titta till en kalvning på bondgården som pappa Magnus och mamma Ann-Christin driver vid Rackberget nära centrala Älvsbyn.
- Det var inte riktigt dags så vi tänkte att vi bara skulle gå en kort sväng. När vi kom till kornförrådet så såg jag en björn som stack ut huvudet genom öppningen. Det var kanske 3-4 meter mellan oss och björnen. Vi blev jätterädda och började springa. Då råkade min kompis tappa sin sko. Jag sa åt henne att plocka upp skon och så sprang vi allt vad vi kunde till huset, säger Emma Sandin.
- Vi sa "sluta", när de sa att de mött en björn på gården. Till sist insåg vi att de inte skojade utan var rädda på riktigt, säger Ann-Christin Sandin.
- Jag ville inte gå så jag tog bilen de 60-70 metrarna från bostadshuset till förrådet. Björnen var kvar där inne men sprang iväg och uppför slänten mot berget när bilen kom, säger Magnus Sandin.
Hittade massor av spår
En skrämmande upplevelse - men bara början på en jobbig tid för familjen, som även består av sexårige Emil.
- Vi började kolla efter spår och på morgonen efteråt såg vi massor av spår. Det var både stora och små spår och jag bedömde att det var en stor björn och en unge, säger Magnus Sandin.
På bergssluttningen fanns tydliga spår, legor och björnspillning.
- Länsstyrelsen kom och inventerade och sa att det var en hona med två ungar. Jag ville ha skyddsjakt men polisen ville att vi skulle vänta två veckor till den ordinarie björnjakten började.
Fångades på bilder
Efter kontakten med polisen bestämde Magnus sig för att sätta upp en åtelkamera.
- Kameran är utrustad med rörelsedetektor och IR, så den kan fotografera i mörkret. Varje gång den tog en bild så fick jag ett mms. Och det började plinga väldigt ofta i mobilen, på kvällar och nätter. I stort sett varje kväll. En incident var när en kille kom hit för att köpa ensilageplast. När vi gick dit bak där kornförrådet är plingade det i mobilen. Då såg vi en björn på bilden som vände sig om. Han hade gått när vi kom. Vi lyssnade och hörde honom uppe i skogen, säger Magnus Sandin.
- Det kändes väldigt otäckt. Björnarna var inte bara där bak utan även framme på gården och i hagarna, och vi insåg att barnen inte kunde vara ute och leka utan att någon såg till dem. Det kändes jobbigt att hemmet, som ska vara barnens trygghet, blev så otryggt, säger Ann-Christin Sandin.
Skjuten nära gården
Det lokala jaktlaget kallades in men utan framgång. Under tiden blev en björnunge påkörd av tåget, en dryg kilometer från familjens hem. Och när en jägare från Burträsk anlitades blev det resultat i björnjakten också.
På morgonen den 10 september sköts en björn vid Rackberget, nära gården. Den vägde 85-90 kilo och bedömdes vara tre år.
- Jägaren släppte hundarna bakom vårt hus. De tog upp spåret i kvighagen. Björnen hade varit där bara någon timme innan. Jag är ganska säker på att det var den andra ungen som tågdödades. Efter det här har vi inte sett skymten av björnmamman och nu känns det ganska lugnt, säger Magnus Sandin, som ändå inte är helt nöjd med situationen.
- Var är mamman? Hon kanske är kvar ändå, och dräktig igen. I såna fall kommer hon lära sina nya ungar att det finns lätt mat att få tag på här. Vi vet inte, men tiden lär ha svaret.
Under tiden som björnbesöken pågick ville familjen hålla låg profil i media.
- Prio ett var att vi ville få bort problembjörnarna. Det gällde vår säkerhet och produktionen på gården. Men prio två var att vi inte ville få hit en massa nyfikna människor, då var risken stor att det bara skulle bli pannkaka av alltihop, säger Magnus.
- Titta hur det blev för björnungen på Kanisparkeringen i somras. Den tvingades de avliva för att den inte hittade tillbaka till sin mamma. Folk fattar inte att björnar är farliga, säger Ann-Christin.
Vill väcka en debatt
Efter höstens händelser vill Magnus Sandin få igång en debatt om situationen i Norrbotten.
- Hur mycket björn finns det och vad är en rimlig avskjutning? Bara i Älvsby centralort bedömdes det i somras finnas 17 björnar. Björnjakt är svårt och jag tror det krävs samarbete för att få resultat. I Sikfors jaktlag har man gått ihop flera markägare så att man fått ett stort sammanhängande område och slipper avbryta jakten så fort björnen kommer över på fel sida gränsen. Det är en bra grej, säger Magnus Sandin.