"Aldrig tal om att jag skulle få följa med ut i skogen"

Smålandsstövaren Kims skall hörs plötsligt långt bort i skogarna.Jägarnas intensiva samtal om jakt kring elden tystnar och fikandet avbryts. Väntan är över.

Foto: Jessica Rosengren

ÄLVSBYN2008-11-27 06:00
Ing-Marie Hedman, Ingela Andersson och Gunnel Åkerlund är i nästa stund på väg ned från gårdsinfarten och ute på den lilla byavägen. Deras knarrande fotsteg på vintervägen och hundens monotona skällande bryter tystnaden.
Det är det här de tre kvinnorna har väntat på.
Tjusningen med harjakt är att höra när drevet går har de precis förklarat vid elden.
Det är tidig lördagsmorgon i skogarna utanför Älvsbyn. Rune Forsberg har någon timme innan tagit emot jägarna från JAQT, det kvinnliga jaktnätverket i Älvsbyn, vid sitt jakttorp som ligger några mil in efter en enslig byaväg. Han har lånat ut sin stövare Kim hela dagen. Redan innan jägarnas ankomst har han gjort upp en eld ute på sin gård och tänt ett stort ljus inne på dasset för deras skull.
Det är roligt att fler kvinnor upptäcker jakten, tycker han.
- Det är en latmansjakt det här. Ibland behöver man inte gå längre ner på vägen, säger Rune Forsberg om harjakten.
Lång väntan
Ing-Marie Hedman går först mot drevet och viker snart av på en mindre väg i riktning mot Kims skall. De andra ställer sig på strategiska ställen vid vägarna där det skulle vara tänkbart att haren kommer farandes.
Snön börjar falla tätt och ljudlöst. Ing-Marie står tyst och lyssnar i riktning mot drevet. Kim jobbar hårt ute i skogen.
Vägen slingrar sig upp på ett berg och eftersom drevet ibland drar iväg bakom berget beslutar sig Ing-Marie för att gå upp till toppen. Väl uppe viker hon av ner i skogen. I ena stunden hörs Kim nära för att i nästa stund låta långt borta. Ing-Marie väntar tålmodigt bland träden med bössan vilandes i händerna framför sig.
- Typiskt att man lämnade ryggsäcken vid elden. Man tror alltid att det ska gå så snabbt, men inte, säger hon efter en stund.
Det har gått över två timmar sedan drevet började. Rune Forsberg kommer skumpande i sin bil och hämtar upp Ing-Marie för en lunchpaus.
Inne i jakttorpet har Ingela och Gunnel precis hunnit karva sig några bitar av torrköttet och dricka lite kaffe.
Vågar ta för sig
Det är jakten som kvinnorna har gemensamt. Annars umgås de inte så mycket med varandra. Att vara med i JAQT gör att de får prova på jakt som de kanske inte skulle ha gjort annars.
- Man vågar ta för sig mer i JAQT. Karlar kan ha en förmåga att ta över saker och vilja styra upp det, säger Gunnel.
Hur är en bra jägare, undrar undertecknad. Det blir tyst vid bordet. Ingela tar till orda efter en stund.
- En bra jägare ska först och främst ha respekt för viltet. Det kan betyda att man håller inne med skotten.
Gunnel fyller i.
- Ha kunskap om det man håller på med. För mig känns jakten tryggare och tryggare ju längre jag håller på.
Efter en stund börjar de packa ihop. En outtalad överenskommelse säger att harjakten ska fortsätta. Men Rune Forsberg har dock hämtat in en trött Kim från skogen.
Harjakten är över för den här gången.
Haren är ett listigt djur och gör allt för att villa bort hunden - vilket den ofta lyckas med.
- Ni har fått vara med om en riktig harjakt. Den är så här, säger Rune Forsberg.

1. Varför började du att jaga?
2. Varför tror du att så kvinnor jagar, jämfört med män?
3. Vad tror du att Kristina Gustafsson från Älvsbyn kan tillföra som en av två kvinnor och från Norrbotten i Jägareförbundets högsta styrelse?

Ingela Andersson.
Ålder:
nyss fyllda 27.
Yrke: lärare.
Jagat sedan: 2005.
1. - Jag har fått följa med min pappa och jaga sen jag var liten. Det har alltid funnits där. Och jag vill vara ute i skogen, man lär sig mycket om djur och natur.
2. - Jag tror inte att det är lika naturligt att för pappor att ta med sina döttrar ut i skogen. Jakt är ett traditionellt mansdominerat område.
3. - Det är bra att ha någon från Norrbotten i styrelsen och som är kvinna. Hon brinner för ha med ungdomar i jakten. Och jag hoppas att hon kan puscha för frågor som är viktiga för oss här uppe.

Gunnel Åkerlund.
Ålder: 41.
Yrke:
undersköterska.
Jagat sedan: 2001.
1. - Jag och min man köpte mark där det ingick jakträtt. Då tänkte vi att nu kör vi! Vi beslutade att ta jägarexamen. Upptäckte att det var jätteroligt. Nu jagar även båda våra söner också.
2. - Det är en tradition. Föräldrar tar inte med sig flickan ut i skogen. När jag var liten var det aldrig tal om att jag skulle få följa på älgjakt.
3. - Hon brinner för sitt uppdrag och hennes engagemang behövs. Hon är bra på att framhålla kvinnor och det är hon som drog i gång JAQT, det kvinnliga jaktnätverket här i Älsvbyn.

Ing-Marie Hedman.
Ålder:
49.
Yrke: undersköterska.
Jagat sedan: 2003.
1. - Har ingenting med mig hemifrån när det gäller jakt men jag har alltid tyckt om att vara ute. Min man Ulf är en väldigt intresserad jägare. När barnen var utflugna fick jag också tid för jakt.
2. - Jag måste nog säga att det handlar om tradition. Du måste ju ha någonstans att pröva på jakten för att kunna veta om det är något för dig.
3. - Hon kan lyfta det kvinnliga perspektivet och jag tror hon kan påverka mycket. Hon sätter sin prägel på allt. Fjälljakten ligger ju henne varmt om hjärtat.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om