Hemmakaptenen var å andra sidan inte alls så nere som man kunnat vänta efter en 0–1-förlust. Anledningen: det såg betydligt värre ut senast…
– Ja, den här matchen var ett klart fall framåt, vår inställning var hundra gånger bättre än då, säger han och påminner om föregående helgs sexmålsmassaker.
Men det var alltså Kiruna som inledde starkt. Riktigt starkt, med en löpsnabbhet och ett passningsspel som ställde Alviks försvar gång på gång. Så var det inte heller någon överraskning när Fredrik Ahlander i 25:e minuten kunde löpa högt upp mot höger kortlinje och prydligt tvärpassa framför mål till Gibson Bardsley vid bortre stolpen. Målet var perfekt, sånär som på offsideflaggan.
Men det farliga paret hade bestämt sig och tog igen skadan redan i nästa anfall, när Ahlander istället spelade genom till en ren Bardsley – och det läget kunde inte amerikanen missa. Heller.
– Det kändes att det skulle komma. Vi hade spelat bra från start, de var bra på att hitta mig och Ahlanders passning var perfekt, bara att sätta, konstaterar han.
– Bara en tidsfråga innan målet skulle komma, medger hemmakaptenen.
Vid det laget hade Kiruna också haft ett par riktigt bra lägen medan Alviks enda hyfsade chans var ett distansskott strax över ribban av Österberg med halvtimmen spelad. I andra halvleken hade Alvik lite mer av spelet men chanserna förblev tama. Vassast var ett ribbskott av Mustafa Sharif i 69:e minuten men det här var i ärlighetens namn Kirunas match, även om gästerna föll tillbaka under andra halvan.
– Ja. Men de blå gjorde ett bra jobb, säger Gibson Bardsley.
Leo Österberg verkar inte lika säker på den saken.
– Vi hade inga riktigt farliga chanser i den här matchen, summerar han utan att blinka.