Händelsen inträffade natten den 6 augusti 2017.
En person hade köpt en bil i Juoksengi. Bekanta till mannen tog den på en biltransport, som dock fick punktering. Den nya ägaren tog sig till platsen med en vän för att fixa bilen så den gick att starta.
Bilarna stod jämsidens när den nya bilägaren tog med sig ett batteri och klev ur kompisens fordon. Han upptäckte att en tredje bil kom körande i mycket hög hastighet, men tordes i polisförhör inte säga hur fort. Han vände sig om och sprang för att inte bli påkörd.
Den tredje bilen kolliderade med båda de parkerade bilarna och en av dem träffade fotgängaren, som flög in i skogen och kastades ned i diket. Han kunde först inte röra sig. Enligt polisanmälan skadade han armbåge, axel och arm.
Föraren i den tredje bilen misstänktes initialt för grov olovlig körning, vårdslöshet i trafik och för att ha kört en personbil trots körförbud. Han har bara erkänt den olovliga körningen, men åtalas även för brott mot fordonsförordningen. Dock inte för vårdslöshet. Extra åklagare vid åklagarmyndigheten i Luleå, Kristin Andersson, förklarar varför:
– Ska man åtala ska det vara tillräckliga skäl och det ska leda till att jag tror på en fällande dom, men i det här fallet trodde jag inte på det.
Det hon även skrivit i sitt beslut är att det inte går att bevisa att den misstänkte har haft sådant uppsåt eller visat sådan oaktsamhet som krävs för att det ska bedömas som brottslighet.
– Det är en bevisfråga.
Enligt vännen till fotgängaren körde den tredje föraren minst 100 kilometer i timmen, medan föraren själv uppgivit att han körde 30-40.
Kristin Andersson påpekar att det är svårt för personer utan mätinstrument att säga att någon kört för fort.
– Det är en bedömning som är svår att göra. Om någon kör för fort blir det i första hand en hastighetsöverträdelse och sedan om man har gått väldigt mycket utöver det som är vanligt kan det bli tal om vårdslöshet i trafik. Det ska vara ett avsteg från normal försiktighet och man ska kunna bevisa det, säger Kristin Andersson.
Lena Tegström