I mitten av januari presenterade Naturvårdsverket sina första lavinprognoser för svenska fjällkedjan på lavinprognoser.se, på uppdrag av regeringen.
Skidanläggningarna har länge gjort snö- och lavinobservationer inom det egna området, men Naturvårdsverket undersöker nu terrängen mellan anläggningarna och ger mer detaljerad information, som till exempel vilka sluttningar som bör undvikas.
I Kirunafjällen jobbar ett tiotal personer med att göra snö- och lavinobservationer från Kaisepakte i öster till Riksgränsen i väster och i Abiskoalperna till Hoiganvagge. Dagligen görs undersökningar i fält.
Mattias Hellgren är en av två områdesansvariga i Abisko som dagligen rapporterar information om terrängen till prognosskrivare. NSD följde med honom på fredagen för att gräva snöprofil, vilket är en del i arbetet.
Knappt två mil in i Kårsavagge från Abisko väljer Mattias Hellgren en lämplig sluttning för snöprofilen. Man vill ha en opåverkad yta, där ingen åkt skidor eller skoter, säger han.
– Jag tar lite olika, men jag tar helst en liten sluttning på 25-35 grader, för det är där vi börjar få lavinterräng. Man vill inte stå på en jättestor sluttning, för då är jag exponerad i lavinterräng.
Men även på vägen spanar han efter tecken i snötäcket från skotern.
– Hur mycket snö är det, är det jämnt fördelat över hela fjället eller är det på vissa platser? Nya laviner är ett tecken på att det är lavinfara och gamla lavinkäglor på att det varit lavinfara, säger han och fortsätter:
– Jag försöker bedöma hur mycket snö som finns tillgängligt för att dreva. Det är svårast att bedöma om vissa problem finns överallt eller bara i visst vädersträck.
Snöprofilen utgår man en standard storlek - bredden på gropen ska vara 180 centimeter.
– Svaga lager i snötäcket som kan producera laviner är det vi letar efter. Mjuka lager är de som kollapsar innan lavinen går iväg. De kan vara olika tjocka och olika lätta att hitta – allt ifrån en millimeter till flera centimeter.
Varför släpper det?
– Lagret klarar inte bära lasten ovanpå. När den branta sluttningen är stilla, då är det bara snötäcket. När vi kommer som skidåkare eller skoteråkare ökar vi belastningen och då klarar det inte att hålla.
De lager som är mest intressanta undersöks närmare, med hjälp av bland annat en penna för att se hur hårt eller mjukt det är egentligen. Sluttningens lutning mäts, liksom temperaturen i både snö och luft och snökristallernas storlek.
– Stora och kantiga kristaller är svagare än små och runda – dessa packas tätare. Det är vetenskap på fältet vi håller på med.
Möjligheten för snötäcket att kollapsa och att laviner startas, och den eventuella lavinens förmåga att sprida sig undersöks också.
I fredagens snöprofil gav dessa tester inget större utslag.
Vad kan du dra för slutsatser av snöprofilen?
– Här där vi står just nu är det inte så stor risk att det går en lavin - men det gäller bara för den här platsen. Vi har inte sett några naturliga laviner när vi åkte in här och då kan vi nog inte förvänta oss så många svagheter i snötäcker heller. Hade vi sett massa naturliga laviner och vi hade fått det här resultatet hade jag nog börjat fundera på vad jag har missat, säger Mattias Hellgren och fortsätter:
– Det är sambandet det handlar om. För att dra större slutsatser måste man börja jämföra med det mina kollegor hittar i Riksgränsen och i Abiskoalperna idag.
Mattias Hellgren har jobbat med snö och laviner sedan 2006. Det är vetenskapen i sig som lockar, säger han.
– Att kunna titta i snötäcket och jämföra. Det är ett stort område vi jobbar i – att få ihop och samla information och sedan göra prognoserna med prognosmakarna, det är ju det som är roligast med det här projektet.