Keith Larson är stationerad vid Abisko naturvetenskapliga forskningsstation.
Björkmätarlarven har återigen gett sig på björkarna i Abiskoområdet. De små gröna larverna äter huvudsakligen björkblad. Träden blir kala och bruna, vilket kan göra att den annars sköna naturen i nationalparken kan komma till skada.
Men Keith Larson, forskare i ekologi stationerad i Abisko, tycker inte att det är ett problem.
– Det kommer i cykler. Man kan räkna med ett storskaligt utbrott av larver ungefär vart elfte år. Vi började se skador på löven redan 2020 och året därpå blev det ännu mer. Det var då vi förstod att det skulle komma ett stort utbrott. Men jag är inte orolig för det.
Senaste gången stora mängder björkmätarlarver var i området var 2011 till 2012 och det nya utbrottet har följt schemat. Förra året dödades och skadades en hel del björkar uppe på det närliggande fjället Nuolja, som inte har hunnit återhämta sig.
Keith Larson menar att det finns en risk att de förblir skadade.
– Om vi får en väldigt varm och torr sommar så kommer det att hindra återhämtningsprocessen. I dagsläget kan man se några få träd uppe på berget där små gröna blad har börjat titta fram, men de är förmodligen inte nog återhämtade för att kunna överleva ännu en attack.
Döda björkar på Nuolja sett från STF stolslift.
Ett definitivt svar på frågan om hur stor larvernas påverkan blir i år kan ges lite längre in på sommaren. Men redan under den med Abiskomått mätt milda vintern, som vanligtvis reglerar hur många ägg som överlever, spekulerade Larson om att det blir ett tvåårigt utbrott. Han bevakar jämt och ständigt om klimatförändringarna kommer påverka frekvensen och längden av sådana här händelser.
– Man kan inte säga hur stor påverkan det kommer ha idag. Det finns tidigare utbrott som har varit ännu mer förödande än förra året, exempelvis 1955 då alla träd i Abiskodalen påverkades.
Det förra stora utbrottet drabbade huvudsakligen området från Björkliden längs med E10 ända in i Norge. Stora delar av björkskogen i området ödelades, vilket enligt ekologiforskaren inte nödvändigtvis behöver vara en dålig sak.
– Vad man kan se där är att ekosystemet i princip började om på ruta ett. Inga arter dog ut, och träden började så småningom växa igen. Som en bonus kunde man se stora mängder av mjölkeblommor i området året efter vilket gav väldigt fina vyer. Man får ha tålamod, om 50 år kommer skogen vara tillbaka, säger Keith Larson.