Var femte dag vandrar forskaren Keith Larson upp och ned längs en forskningsstig på berget Nuolja i Abisko. Han upprepar en 100 år gammal studie som gjordes här av botanikern Thore C. E. Fries mellan 1917-1919.
Fries studie gick ut på att undersöka snösmältning och vegetationens växlingar över årstiderna i nationalparken i Abisko. Under tre år vandrade han upp och ned för bergssluttningen cirka 150 gånger. Men Fries’ kunde nog inte tro att hans studie skulle komma att ha en viktig betydelse 100 år senare.
Nu ska Keith Larson, i samarbete med Abiskos Naturvetenskapliga Station, Svenskt Fenologinätverk och Naturum Abisko, upprepa Fries’ originalstudie under en treårsperiod.
– Området i Abisko är väldigt intressant eftersom att det tillhör de södra delarna av det arktiska klimatet. Uppe i Svalbard har vi fortfarande arktiskt klimat, men här har området under de senaste 30 åren förvandlats till borealt klimat. Det innebär att den genomsnittliga temperaturen för området är över nollgradersträcket.
Vad beror förändringarna på?– Oss människor. I och med den globala uppvärmningen har jordens temperatur gått upp en grad sedan 1980. Men när du kommer upp till regioner med arktiskt klimat har temperaturen stigit med 1,6 grader de senaste 30 åren. Det är väldigt bekymmersamt.
Vad kan du se för förändringar här på Nuolja?– Med Fries studie vet vi var den gamla trädgränsen på Nuolja gick när han avslutade projektet 1919. Nu vet vi att den trädgränsen har förflyttat sig 130 meter upp för berget, vilket är cirka 30 höjdmeter. Men vad orsakade det? Vi vet med särkerhet att det har blivit ett varmare klimat här vilket gör att växtligheten kan ta sig högre upp på berget, säger Keith Larson som ännu inte vill fastslå orsaken.
– En annan sak som hänt är att samerna ändrat plats för renbetet. Förut lät de renarna beta längs trädgränsen, men när liftstystemet byggdes här på 60-talet flyttade de på renarna. Det innebär att pressen på trädgränsen har försvunnit. De små träden kan börja växa och bli större.
Fries metod gick ut på att sätta upp stolpar längs Nuolja med 45 meters mellanrum. I varje område studerade han växtlighetens förändringar och spårade över 140 arter.
– Han samlade extremt detaljerad information om varje art och skrev ned allt i ett anteckningsblock som vi nu har digitaliserat. Det finns inte många studier liknande Fries i arktiskt klimat, det är vad som gör det här så speciellt. Nu kan vi utforska dessa arter precis som han gjorde och se vad som hänt de senaste 100 åren, berättar Keith Larson.
Förutom Larsons egna observationer på Nuolja ska han dessutom ta hjälp av allmänheten med en mobilapp som han utvecklat tillsammans med Svenska fenologinätverket. Med appen kan turister i området fotografera växter och göra noteringar. Längs forskningsstigen kan man även ta del av information om klimatforskningen och jämföra sina resultat direkt med Fries ursprungliga studie.