Efter åtta år gör fjällstationens värdpar bokslut: "Det är viktigare att personalen kan blommor på latin än att blanda paraplydrinkar"
Det är sista helgen som Abisko fjällstation har öppet för säsongen. Samtidigt är det sista gången som Nicki Eby får stänga och låsa dörrarna. Efter åtta år slutar hon och Putte Eby som värdpar på anläggningen.
Isaac Doude van Troostwijk är fjällförare på Abisko turiststation.
Foto: Åsa Junkka
- Solen sken och det var helt vindstilla. Det var fullt med renar överallt och busschauffören berättade vad vi såg genom fönstret. Det är inte konstigt att man blev kvar sen, säger hon.
Bara jobb
För åtta år sedan tog hon och hennes man över värdskapet för Abisko turiststation. De flyttade in i en lägenhet två trappor ovanför receptionen och har sedan dess varit ett med stationen.
- För oss var det viktigt att jobba nära personalen, och så som vi är som ledare passade det att bo här i huset. De första sex åren var det bara jobb och då saknade man inget eget. De två senaste åren hade jag gärna haft en trädgård att pyssla i när jag var ledig.
Deras två barn, sju respektive nio år, får springa och leka i korridorerna och skaffar nya vänner när barnfamiljer checkar in.
- Jag tror det har bidragit till att barnfamiljer känner sig hemma här. De ser att barnen får leka. Ibland kommer det föräldrar som frågar efter sina barn och då brukar jag chansa på att de är uppe hos oss.
Röd tråd
Under tiden som värdpar har de vänt förlust till vinst och målen som de satte upp för åtta år sedan är nådda. Det skulle ha 40 000 gästnätter 2010, öka kvalitén och förbättra maten.
- Vi har haft en röd tråd i det vi arbetar med, och det har nog både gäster och personal märkt. Det har varit värdskapet, miljön och maten.
I biblioteket är furumöbler bytta mot fåtöljer i 50-talsstil, från samma tid som huset byggdes.
- Jag tror att det syns att det är någon som pysslar här och att vi har tänkt till.
Styrkan
Personalen har först minskat, för att sedan öka igen tillsammans med gästnätterna.
Att hitta rätt personal har varit en stor del i Nicki och Putte Ebys arbete.
- Det är medarbetarna som är styrkan. Putte brukar säga att det är viktigare att personalen kan blommor på latin än att blanda paraplydrinkar. Våra gäster vill lära sig saker när de kommer hit.
Oviss framtid
Vad de ska göra nu har de ingen aning om.
- Det är spännande och kul. Men lite läskigt att inte veta vad man ska göra.
Det är inte första gången som de säger upp sig utan att veta vad nästa steg ska bli. 1998 slutade de som värdpar i Saltoluokta, utan några planer.
- Omvärlden har lite svårt att ta till sig att man inte vet vad man ska göra sedan. Andra blir mer stressade än vad vi blir.
I november överlämnar de ansvaret till den nya platschefen, Hans Norén, och när dörrarna slås upp till fjällstationen i december befinner sig de någon helt annanstans.
Så jobbar vi med nyheter