Lång dags färd mot natt var över
Efter 19 år, med lokaler runt om i Luleå, fick Norrbottens-teatern 1986 ett eget hus."Jag ställde teaterbarnet i bostadskö 1967 och jag återkommer nu när barnet blivit myndigt" sade Norrbottens-teaterns förste chef, George Fant, vid invigningen.
Foto:
Då fanns kansli, syateljé, verkstad och scen på olika ställen. Huvudscen i Luleå var Hermelinsskolans aula och där repeterades också föreställningarna. Det innebar ett ständigt pusslande.
Ett evigt rännande
- Vi hade ingen arbetsplats att gå till. Herre gud, vilket rännande det var. Sminkösen fick springa runt med sin väska, säger Sara Arnia.
Kjell Mickelsson var kommunalråd när teaterhuset invigdes 19 oktober 1986 och han säger att beslutet var okontroversiellt.
- Så småningom kom regionmusiken dit och sedan dansen. I teaterhuset tittar man inte bara på kultur - där skapas kultur. Norra hamnen är fortfarande ett kreativt och funktionellt kvarter. En pärla, säger Mickelsson.
Skillnad
Det nya teaterhuset gjorde stor skillnad, inte minst för nyskapande scenografier. Även skådespelarna fick en bättre arbetsmiljö.
- Det var ofattbart att vi skulle få ett ställe som var vårt, med allt under samma tak. Jag är glad att det inte blev ett skrytbygge. Vi är bortskämda, titta ut. Det är ju som om vi arbetar på en färja. Det är så otroligt vacker, det är den vackraste teatern, säger Sara Arnia.
Margareta Gudmundson och Sara Arnia visar runt i huset. I syateljén jobbar Gunvor Lindberg, sömmerska och Therese Nilsson, tillskärare.
En båt
- När man sitter ner kan man tro att man är på en båt, säger Lindberg.
Teaterhuset är verkligen sjönära. På sommaren angör fritidsbåtar och färjan Laponia precis utanför. På vintern kan sömmerskorna se skridskoåkare på isen.
Vid Norrbottensteatern har alla samma entré, det finns ingen särskild sceningång för skådespelarna. Teaterns demokratiska kultur, där till exempel alla yrkeskategorier fikar tillsammans, är inte lika självklar vid alla teatrar.
En uppstoppad hund
De två första uppsättningarna vid invigningen var publiksuccéerna "En uppstoppad hund," som skrevs för Norrbottensteatern av luleåsonen Staffan Göthe, och "Bloody Mary", regisserad av Gun Jönsson.
Pension!
Vi vandrar vidare i lokalerna, som nu hunnit bli 23 år, genom verkstaden och en trappa upp. Där ligger logerna. Margareta Gudmundson och Sara Arnia pekar ut vilken som var deras första och kikar in i Gudmundsons nuvarande.
Nå, framtiden då?
Gudmundson slår ut med armarna.
- Pension! Det är inte det att jag är trött på jobbet, det är bara så jobbigt att alltid vara bunden på kvällar och helger. Helst skulle jag vilja trappa ner, kanske vara med i varannan produktion, säger hon.
Sara Arnia är redan pensionär, men hon arbetar ändå en del. I december börjar hon jobba tillsammans med Staffan Westerberg i en uppsättning, mer får jag inte veta.
- Nu väljer jag och jobbar när jag vill. Efter 50 år är det inte direkt att stå på scenen som jag saknar. Det är gemenskapen.
Så jobbar vi med nyheter