"Luvan" tillbringar sin vardag i stallet

Hästar är Anna Holmströms liv. Vi träffar henne på Hertsö ridhus. Här hyr hon stallplats till sin häst Foosii och här tillbringar hon minst fyra-fem timmar varje dag året runt.
- Jag mockar, fyller höpåsar, ställer i ordning kraftfoder och vatten, tar in Foosii från hagen, gör i ordning honom och rider, säger hon.
Hon har hållit på med hästar i 15 år och haft egen häst i sammanlagt sex-sju år.
Skönt få diagnos
För sex år sedan fick hon diagnosen reumatoid artrit, det vill säga ledgångsreumatism. Då hade hon plågats av ständig värk under lång tid.
- Det var skönt att få en diagnos. Att få det på papper innebär att jag kan få hjälp. Det går om inte annat att bromsa sjukdomen och det känns bra framförallt psykiskt.
Anna äter mycket medicin, bland annat en form av cellgift som ska bromsa upp sjukdomens aktivitet.
Sjukdomen går i skov och skoven kommer tätare och tätare.
- Ibland har jag inte speciellt ont utan kan röra mig som en normal människa, säger hon.
Får bita ihop
När sjukdomen är aktiv blir Anna Holmström betydligt sämre. Det är då det kan ta fyra timmar att ta sig upp.
- Då har jag så ont och får bita ihop jäkligt mycket extra för att ta mig hemifrån. Men det som man vill tillräckligt mycket det kan man göra.
Hon blir sämre när det är kallt väder och har längtat efter värmen länge när vi ses andra måndagen i maj. Hon har nästan gett upp hoppet.
- Det blir inte sommar i år, säger hon.
Tränade travhästar
Just i dag känns det som att Anna Holmström har rätt. Det blåser iskalla vindar i Luleå och i hagarna där Foosii och alla andra hästarna går.
Anna Holmström gick barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet men har lämnat det spåret.
- Jag vill inte jobba med det utan med hästar. Men här uppe blir det svårt. Man måste flytta om man vill jobba med hästar på en högre nivå.
Hon kom tillbaka till Luleå för ett halvt år sedan efter drygt ett och ett halvt år på en privat hästgård i Kopparberg utanför Örebro.
- Jag och tre andra tjejer skötte och tränade travhästar. Vi bodde hos vår chef, som var travtränare, och hans sambo. Det blev som en extra familj, säger hon.
Hon var anställd via Activa i Örebro - en stiftelse som ordnar arbete åt ungdomar med olika typer av funktionsnedsättningar. Arbetsförmedlingen betalade hennes lön.
- Vi skulle behöva en motsvarande verksamhet här i Norrbotten, säger Anna.
Har ramlat av
Anna Holmström har förgäves sökt jobb i Luleå. Hon längtar tillbaka till hästgården i Kopparberg.
- Så fort jag får råd att transportera ner hästen och mig själv så vill jag åka dit igen.
Tills vidare är det Hertsö ridhus som gäller. Vi följer henne när hon hämtar Foosii i hagen, gör i ordning honom och kör ett ridpass på en liten utomhusplan.
Jag frågar om hon någon gång har ramlat av hästen.
- Många, många gånger, svarar hon.
Men hon har inte skadat sig värre än att hon fått lårkakor och stukade händer.
Hon har haft Foosii i ett och ett halvt år. Det är en travhäst som hon skolar om till ridhäst och tävlar med i dressyr.
- Den är sju år gammal och gick på trav tills den var fem år, säger hon.
Vänner i hästkretsar
Innan hon skaffade Foosii hade hon hästen Dalie som var ett fullblod.
- Den köpte jag från en galoppbana men han dog efter att ha blivit förgiftad av något. Det var efter den händelsen som jag åkte ner till Kopparberg. Det var bra för mig att lämna stan då. Jag hade tänkt vara nere några månader men det blev mycket längre, säger hon.
År 2006 var hon också på hästgård i Kopparberg. Det var första gången.
Hela hennes liv kretsar kring hästar och hon berättar att alla hennes vänner finns i hästkretsar, inte minst på Hertsö ridhus. Hon kallas för Luvan i ridhuset. Jag frågar varför.
- När jag började här hade jag en lång luva som gick nedanför rumpan. Ingen här vet vem Anna Holmström är men alla vet vem Luvan är, säger hon.
Hon älskar stallet. Livet här är hennes vardag och nöje.
Hon är ingen partypingla som är ute och "festar".
- Nej det har jag aldrig varit och det kommer jag aldrig att bli, säger Anna Holmström.