”Om inte kommunen flyttar staden åt er kommer vi flytta den åt er”, säger sångaren Isak Kuritzén redan efter en kvart.
En halvtimme senare är det precis vad Isaac & The soul company har gjort när de får den, från början stelfrusna medelålderspubliken, att dansvandra tillsammans från höger till vänster över parkeringen.
Men det är ingenting sjumannabandet fått gratis. Innan dess har två trumpeter, en saxofon, gitarr, trummis, bas och väldigt mycket sångare gjort det mesta för att vinna över publiken på sin sida.
LÄS MER: Kändisbandet utlovar käftsmäll: "Går inte att stå still"
Under timmen på scenen har de mycket bus för sig. Det som började med att svänga instrumenten i takt och ta synkroniserade danssteg går över i blåsdueller och gemensamma anfall. De springer runt och tokdansar, kör inövade hoppla-race på sina instrument, skickar gitarristen Jesper Naenfeldt mellan sig i ett solo och tar maxlöp från kant till kant.
Isak Kuritzén sjunger sönder en knapp, Naenfeldt spräcker byxorna och trumpeterna agerar gitarrer.
Publiken svarar med att nicka med huvuden sedan gunga med kroppen och till slut twista loss på asfalten. Folk dansar till och med under bandpresentationen för guds skull.
Det är show. Isaac & The Soul Company är entertainers.
Punk Williams: "Vi kommer att toksvettas efter tredje låten"
Festivalguide: Från förfest till "åka av"
Själva kallar de det för soulpunk, men särskilt mycket punk är det inte. Snarare firmafest.
Jag förstår varför de blivit ett favoritband på större bröllop, det är inte bara kostymerna och flugorna som är skräddarsydda för den typen av event. Vi känner igen låtarna och killarna på scen gör allt, i varje låt, i varje pose, för att underhålla.
Att ge sig på ”At last”, ”It´s not unusual” eller ”I feel good” ger direkt respons i den växande publikskaran – men är svåra att imponera med. Det krävs massor av blås för att kunna mäta sig med originalen.
Är du inte James Brown eller Etta James når du inte heller dit. Men Isaac & The soul company når åtminstone publiken.