Niklas Johansson flyttade från Norrfjärden till Stockholm för nästan 20 år sedan. Men när han släpper sitt debutalbum under namnet Folke Nikanor återvänder han till Norrbotten.
Efter att ha haft en Soundcloud-sida "som tickat på i det dolda" får han chansen att släppa sin musik "på riktigt" och trots att de pianobaserade låtarna saknar text går det inte att ta miste på ursprunget.
– Identiteten sitter i det norrländska arvet, man är ju norrbottnisk. Jag hoppas att man känner det i musiken, melodierna är lite grann som Norrbotten – väldigt vackert och dramatiskt, samtidigt som det karga och melankoliska lurar bakom hörnet. Låtarna slingrar sig fram i ett landskap av dur och moll, så är ju Norrbotten – och livet i stort (skratt).
Albumet har fått titeln "Bottenviken" och med låtar som "Davids stenar om våren" (grund utanför Norrfjärden) och "So long Altersbruk" blottar han sina associationer.
Vad ser du framför dig i "E4an två mil"?
– Sträckan mellan Norrfjärden och Piteå var ju typ 1,7 mil och jag får samma känsla som när man satt på bussen, den där dubbeldäckaren, 18 bast på väg in till stan. Det finns en pepp i låten samtidigt som den där ängsliga tonårsångesten tickar på i låten. För mig alltså, låtarna har inga texter så man kan göra ganska fria tolkningar, säger Johansson.
– Jag har alltid känt att det hade varit kul att få till något som speglar ens ursprung.
På fredag, 12 oktober, släpps singeln "Under stenarna" och albumet ser dagens ljus den 26 oktober. Förhoppningen är att kunna spela live framöver och drömmen att få göra musik till film, tv eller teater.
Känns det bra att kunna släppa låtar med Piteånamn?
– Jag tycker det. Det är en så stor del av ens personlighet, för mig var det ganska naturligt. När man gör instrumental musik är det viktigt att melodin tar plats, jag vill att den ska vara filmisk och ge associationer hos lyssnaren. För mig var det naturligt att blicka tillbaka och tänka på Norrbotten och de stora älvarna, säger han.
Men när debutalbumet ska släppas ville Niklas Johansson ha ett mer artistiskt namn. Han tog Folke efter sin morfar och frågade sin mamma om hjälp med att hitta något slagkraftigt. Resultatet gav artisten ännu mer norrbottnisk prägel.
– Vi hade en storbonde i släkten som hette Nikanor. Om honom sades det att han hade jättemånga barn men han behövde aldrig sova, man såg honom arbeta på fältet på kvällarna och nätterna. Mamma sa "du borde heta Folke Nikanor", jag bara "yes, det är så jävla bra – det är ju skitbra (skratt)".