En gång i tiden gick människor på bio om de ville se film, satt vid köksbordet för att lyssna på radio och besökte konserthus för livemusik. I dag kan du lika gärna sitta vid köksbordet och se film, besöka konserthus för att lyssna på livepodd eller besöka biograferna för att bevittna musikupplevelser. Den här hösten mer än någonsin.
I brist på konkurrens seglar plötsligt Filmstaden upp som en av Norrbottens främsta kulturscener.
David Gilmours laserpyropumpade konsert "Live at Pompeii" rullar igen och snart visas Black Sabbaths avskedskonsert "The end of the end". Det blir även en överdos finkultur när filmade operaföreställningar som "Trollflöjten" och "Rigoletto" går upp, precis som baletterna "Alice i underlandet" och "En vintersaga". Det blir en chans att uppleva shower vi aldrig haft möjlighet att komma nära.
Men.
Förmånen att komma nära Silvana Imam slår allt.
I rollen som nöjesredaktör har jag försökt närma mig rapparen och har även suttit ner med henne, men att komma Silvana Imam under skinnet är något annat. Dit kommer inte vem som helst.
I vägen står sköldar, misstänksamhet och integritet, för att släppas in krävs tid eller – som nu – en biobiljett.
Under 2015 fick jag, via presskontakter, uppleva hur hon sakta drog sig undan i mörkret och till slut undvek allt förutom sina avslutande konserter. Men att kliva in i biosalongen blir att kliva in i 30-åringens rum.
Här får vi får följa med från stökiga klubbar till galor och stora scener, genom kärlek mot sammanbrott.
När kameran slänger blickar mot den hemliga förälskelsen Beatrice Eli och följer med i en nervös och något darrig dans som slutar med en arm runt axeln slår det alla pyrotekniska arenashower i världen. Att på nära håll få följa med när Eli och Imam blir "Elimam" är häpnadsväckande. Det känns som att historia skrivs mitt framför ögonen.
"Silvana – väck mig när ni vaknat" berättar historien om en av landets främsta rappare genom privata filmer, dramatisk ljudbild och välposerande scener. Genom finslipade speakertexter och smygfilmade äventyr. Genom eld och vatten.
Den, i filminledningen, kaxiga och högludda artisten som klär av sig naken efter en snefylla blir allt skörare med tiden och släpper fram både tårar och hundhuvud. Många känner starkt för Silvana Imam, nu kommer de dessutom känna med henne. Det här är en av de bättre kulturupplevelserna du kan få i höst och med ett bombastiskt soundtrack gör sig filmen dessutom väldigt bra i en biosalong.
I oktober går porträtt av både Avicii och Lars Winnerbäck upp på bion. Men det kan omöjligt bli bättre än detta.