Skatepunkarna från Örebro har gjort två stora spelningar i Luleå tidigare, 1995 på Sjöslaget och 2008 på Luleåkalaset. När Millencolin återvänder till Luleå den 17 november är det samma bandmedlemmar men i en tredje version.
– Ja, det är det absolut – och det har blivit till det bättre. När vi körde på Sjöslaget -95 visste vi knappt vad vi höll på med, det gick så jävla fort allting. Nu har vi bättre koll överlag och det är roligare, konstaterar gitarristen Mathias Färm.
Även om bandmedlemmarna är övertygade om att de är bättre än någonsin är det svårt att släppa de gamla goda tiderna. När det dessutom dröjer så länge mellan besöken i Norrbotten har Millencolin själva svårt att inte bli nostalgiska.
– Vi kände många där uppe när vi började spela, Pelle Gunnerfeldt, Randy och Raised Fist så klart. Det känns som att vi har haft en connection med just Luleå och Piteå, minns Mathias Färm.
Gitarristen har själv spelat i band med Randys Fredrik Granberg och minns att de gjorde en klubbspelning med Breach redan 1994.
Jag upplevde Luleå och Piteå som viktiga i Sverige under 90-talets skatekultur. Var det så?
– Ja, ja, ja. Absolut, visst var det så. Den här amerikanska sydkalifornienpunken upptäcktes samtidigt uppe hos er som hos oss i Örebro, säger den förre detta sponsrade skateboardåkaren.
– Jag var uppe och tävlade under Sverigecupen i skateboard i Luleå – 1991 kanske – och då var det flera band som spelade på en efterfest där. Bland annat bandet som senare blev Fireside och Heffaklump, som senare blev Randy.
Millencolin gick från coola skatepunkare till mainstream i och med "Tiny tunes" (senare "Same old tunes") och spelningen på Sjöslaget 1995 lockade storpublik.
– Jag kommer bara ihåg bron. Det är en lång jävla bro i Luleå, den kommer jag ihåg att det pratades om. ”Har ni sett brooon?” (imiterar norrbottniska). Den är legendarisk, säger Mathias Färm.
– Sedan kommer jag ihåg att det var så mäktigt 1995 att alla i Raised Fist jobbade på Max, så vi fick äta där gratis. Det var ganska grymt tyckte vi. Det är de starkaste minnena jag har därifrån (skratt).
Blev ni för stora och ocoola inom skatekulturen sedan?
– Kanske lite så. Sedan började vi söka oss utomlands också och det kändes naturligare att spela i Los Angeles där musiken kom ifrån. Vi började tidigt spela ute i hela världen, säger Mathias Färm.
Ändå sedan 1996 har Millencolin turnerat internationellt och har nyss avslutat sin andra Sydamerika-turné med skivan "True brew". Spelningarna i Sverige är de första på många år.
Blir det nostalgifest i Luleå?
– Visst är det nostalgi för många, men samtidigt har det nog kommit till en del fans. Det hade varit tragiskt om det bara var 40–50-åringar som lyssnar på en (skratt). Det känns överlag som att vår publik består av allt från 20 till 60 år. Det finns en bra tillväxt.