Under lördagsförmiddagen kom beskedet att Joakim Lundell inte skulle komma upp till Kiruna för att genomföra sin spelning. Därför inledde Sven-Ingvars den sista kvällen på Kirunafestivalen och jag måste erkänna att jag var tveksam till att de skulle kunna dra samma publik som Lundell och hans elektroniska musik. Men redan innan Sven-Ingvars har dragit igång finns en stor skara på plats.
Till en början är Kiruna-publiken svårcharmade men precis som junivädret så lyser de upp efter några låtar. När frontmannen Oscar Magnusson säger ”Kiruna måste få sig en liten släng av folkparken nu” är det nästan som att folksamlingen förvandlas till sin egen dansbana. Visst, publiken kanske inte bjuder på några buggsteg eller sin bästa styrdans men nog bjuder de allt på sig själv. I en kavalkad av Sven-Ingvars största hits stämmer publiken in och sjunger med i låtar som “Kristina från Vilhelmina”, “Lilla söta fröken fräken” och “Min Gitarr”.
LÄS MER: Tunga beskedet: Artisten ställer in på Kirunafestivalen
Jag måste nog också erkänna att jag varit tveksam till Sven-Ingvars innan konserten. Skulle jag med spellistor som är sprängfyllda med pop och indiemusik uppskatta en timme fylld med dansbandsmusik? Men det är något som gör att mina fördomar försvinner helt. Framför mig på scenen står ett band som varit igång sedan 50-talet men som har lyckats ta sig in i framtiden. De har lyckats behålla publiken från förr som kanske minns bandet från sin ungdom men de har trots det klarat av att hitta en ny publik i tonåringarna som glatt sjunger med i “Sommar och sol” och “Jag ringer på fredag”. Sven-Ingvars är ett band under ständig förändring och jag är nästan ledsen över att jag inte upptäckt det tidigare.
LÄS MER: Därför tv-filmas poliserna i Kiruna
Trots den glädjefyllda stämningen ligger det ett sorgset skimmer över den publik som fortfarande minns Sven-Erik Magnusson som gick bort alldeles för tidigt. Under sista låten “Så många mil så många år” får vi höra Sven-Erik Magnussons vackra röst när han och sonen Oscar Magnusson förenas i en stämningsfull duett.
Jag är nog inte den enda som får en klump i halsen av bandets fina hyllning och när Oscar ropar ut ”länge leve Sven-Ingvars” kan jag konstigt nog inte annat än hålla med.