Efter årets upplaga av Musikens makt skrev jag en av de mest blödande och sköra krönikorna jag någonsin författat. Efter att ha vandrat runt på Gültzauudden med stigande puls och tårar redo att släppas ut gick jag hem, slet ut mitt hjärta ur bröstkorgen och vädjade på knä framför arrangörer och politiker.
"Här! Tar ni Musikens makt ifrån mig kan ni lika gärna ta mitt hjärta!"
I fredags drog kostymklädda socialdemokrater på sig operationshandskarna och öppnade sin egen bröstkorg – med ett perfekt snitt som följde alla direktiv. På ett skrivbord plockade de ut stadens hjärta och Luleå dog.
Under tisdagen grävde arrangörerna en grop på Udden och lämnade kroppen utan begravning.
LÄS MER: "Väldigt tungt på ett personligt plan"
Vad säger vi till alla ungdomar som ser jobben försvinna på försäkringskontor hos telefonoperatörer? Gå ut och var glad? Det regnar ju bara hela tiden.
Vad finns det kvar att vara stolt över i den här jävla stan? Luleå Hockey verkar ingen titta på längre, Facebook-hallarna är ... ja, stora Facebook-hallar, regionens bästa shoppinggata håller på att dö. Vi kan inte ens låtsasskämmas över en omtalad klamydiagrotta längre.
Musikens makt har skaffat sig ett svåruppnåeligt renommé i musiksverige och finns det något som ska bevaras i kommunen – förutom världsarv – så är det den vackra, mysiga och kärleksfulla festivalen.
Men nu tillåts den sakta tappa puls och utan hjärta kan inga mirakeldoktorer i hela Luleå få liv i det finaste vi har. Det finaste vi haft.
Kommunen vill kunna ställa krav om de ska öppna plånboken. Musikens makt vägrar gå med på att låta den kulturella friheten kränkas. Jag kan förstå båda sidor, men jag kan inte förstå att de låter detta hända.
För mig känns det orimligt att en av Sveriges – och garanterat Norrbottens – mest unika festivaler ska upphandlas. Att ens riskera att denna speciella helg skadas är förkastligt. Nu är den inte bara skadad, nu är den döende.
Samtidigt känns det ledsamt att det har gått så långt att principer och år av konflikter ska göra att inte arrangörerna vill vara med längre. Kulturnämnden har varit tydlig med att de hoppats få med Musikens makt på tåget, nu står de där utan någonting.
LÄS MER: Oenigt S om Musikens makt: "Bara att beklaga"
Det här är en större fråga än turer i stadshuset och principiella detaljer. Med tanke på hur unik Musikens makt blivit borde första beslutet att klubba igenom varje år vara att behålla och utveckla festivalen. Sedan är det bara att ösa på med undantag, genvägar och speciallösningar. Skit samma. Det här handlar om hur vi vill att Luleå ska uppfattas. Hur det ska vara att bo och växa upp här.
Lös det bara!
Det är enkelt att skuldbelägga åt olika håll, men egentligen borde alla bära skuld, det ligger en kärleksfull festival och väntar in jordfästning på Gültzauudden.
Någon måste stoppa begravningen. Vad har vi annars för liv här?