Nej, men detta var nog det mysigaste jag har varit med om på länge. Sommarfesten i Kalix är slut för i år och årets fest blev långt över förväntningarna. Innan Sommarfesten så raljerade jag om bokningarna i Norrbottens medias nöjespodd "Norrpodden". Jag vill minnas att jag var tveksam till att målgruppen verkade vara 50-plussare och att samtidigt marknadsförde festen som ett evenemang med "något för alla". Men jag missbedömde Kalixborna och det ber jag om ursäkt för. För om det är något som jag vet efter denna helg så är det att om det händer något i Kalix, då går man dit. Det spelar ingen roll om det är dansbandet Vikingarna som spelar eller metallbandet Sonata Arctica, som Kalixbo så är du där.

Sommarfesten i Kalix har växt sedan förra året och i år hade de laddat upp med ett större scenområde och fler aktiviteter för familjer. Inför årets fest sa evenemangssamordnaren Reine Sundqvist att de ville behålla den familjestämning som råder under Sommarfesten-veckan. Och att just locka hela familjen märktes bland årets artistbokningar där vi hittade kunde hitta det mesta. De folkkära (Vikingarna, Tommy Nilsson, Jill Johnson), popsnörena (Emil Assergård, Sandro Cavazza), artisterna med attityd (Imenella, The Magnettes) och barnfavoriterna (Theoz). Och till skillnad mot andra festivaler så fanns publiken där och det kändes skönt att inte behöva stå och skämmas över den ickebefintliga folkmängden. Områdets lagom stora yta har nog en del att göra med att det aldrig kändes som att jag stod framför scenen, lämnad till mitt öde.

Sommarfesten har inte de där artisterna som är på väg uppåt och de bokar heller inte den svåra indieartisten. Men de har satt fingret på något som jag tror fler kommer att behöva ta efter. Ska man ha betalande publik så måste det finnas något som lockar. Då fungerar det inte att boka efter vad som är populärt just nu. Nej, man måste tänka ett steg länge och plocka de stora namnen som nästan kan kännas uttjatade. The Magnettes lockade till exempel inte ens i närheten en så stor publik som Emil Assergård eller Sandro Cavazza trots att Pajalas finest i många fall kan anses som mer "kreddiga". För det är inte det som dagens publik är ute efter. Vill man ha smala, nya artister så åker ungdomarna till Way Out West eller Musikens makt. Är det en mysig familjefest som man är ute efter och vill man ha en publik som skriker "en gång till", då bokar man Vikingarna och Sandro Cavazza.