När vi träffar Malin Buska är hon på väg till familjen i Tornedalen för efterlängtade veckor med tystnad - utan tagning. 2018 blev minst sagt händelserikt. Tv-serien ”Advokaten” blev en succé, ”A discovery of witches” blev en succé, ”Jägarna” blev en succé.
Med två nya säsonger av häxor inbokade och minst en med advokater är nästa års kalender redan nedklottrad.
– När jag skulle göra ”A discovery of witches” tänkte jag ”vad roligt att göra en liten brittisk serie” (skratt). Sedan har den gått upp i 80 länder och jag fick en halloween-kostym tillägnad mig. Folk har kunnat klä ut sig till min karaktär – det är rätt coolt, säger hon.
34-åringen som varit ganska anonym i Sverige har plötsligt blivit igenkänd i hemstaden London och Sky Ones produktion har skapat en bred supporterskara över hela världen.
– Jag har aldrig tänkt att jag ska bli igenkänd men den senaste månaden har jag märkt att folk i London (viskar:) ”oh my god, it´s the evil one from A discovery of witches” bla bla. Det har varit lite konstigt. Att folk i England känner igen mig, berättar hon.
Att bli igenkänd i London väl är ett tecken på något. Hur upplever du det?
– Jag tänker alltid att jag inte har åstadkommit något i mitt liv, jag har inte gjort någonting. Men när folk får positiva känslor av något jag har gjort blir jag jätteglad – men det är också väldigt surrealistiskt, säger Buska.
Hur reagerar folk?
– Många viskar och smygfilmar. Sedan kommer några fram och ber om autograf eller vill ta en selfie eller säger att de tycker mycket serien.
Och det har blivit lättare att få bord på restauranger, med ett stort leende nickar skådespelaren:
– Vissa fördelar kommer ju med mitt jobb.
Använder du dig av det?
– Det kanske är så att folk bara har blivit trevligare generellt och har haft ett bra år. Folk kanske har blivit generösare och bjuder till lite mer. Det kan vara det också, säger hon med ett leende som sällan visats upp av karaktärerna under 2018.
Häxan är arg, polisen har missbruksproblem, änkan har sorg.
– I ”A discovery of witches” är jag väldigt stone face, nästan autistisk, och jävligt arg (skratt). I Advokaten är det också mycket aggression och smärta. Jag hamnar ofta i roller som har någon form av problematik, jag får aldrig spela den där snälla, roliga och härliga tjejen. Jag hade så gärna velat göra romcoms nu, en ”Notting Hill” eller ”Bridget Jones” där karaktärerna har lite kärleksbekymmer och det är det som är det jobbiga (skratt)
Rollen som den finska häxan Satu Järvinen har gjort att fans skickar teckningar och målningar av henne, samtidigt som erbjudanden om fler och större roller landat på skrivbordet.
Skådespelaren, som för några år sedan nobbades av ”Blade runner” och ”Star Wars” för att hon var för okänd, har fått sitt genombrott.
Den rastlösa Malin Buska har fått göra mycket, jobba mycket, resa mycket.
Hur har det varit personligen?
– Jag är en person som tänker väldigt mycket och oroar mig väldigt mycket, jag har dagar där jag är väldigt nere och dagar där jag har det väldigt bra. Men jag mår bra, jag bor bra och har bra folk omkring. Jag gör saker jag tycker om att göra i en stad jag älskar, säger Malin Buska.
Trots att Londons nöjesliv erbjuder glamour och många röda mattor har galor och glitter många gånger prioriterats bort de senaste månaderna. 34-åringen har suttit hemma och läst manus.
Malin Buska påverkas mycket av karaktärerna som hon spelar och berättar att hon gillar att jobba fram en människa med tankar och känslor. Om hon spelade in en romantisk komedi kanske hennes kvällar hade varit socialare.
– Det är klart att det tar på en. Jag påverkas av det, men vill ha det så.
Betyder det att du varit arg och autistisk som Satu?
– Ja, jag blir ju det under tiden. Men när jag är klar kommer jag tillbaka. Jag skäms nästan för hur jag var när jag gjorde ”The girl king” och gjorde en person som fick aggressionsutbrott. Jag är inte så arg av mig men kunde bli så jävla arg då och kasta saker omkring mig. ”Vad fan var det där?”. Men det var ganska skönt att få vara så också.
Jag tänkte att du skulle säga att det är det bästa året i mitt liv.
– Ja, men det kan jag nog faktiskt säga … ska jag säga det också?
Gör det. Annars har du inte sagt det.
– Det är nog det bästa året i mitt liv. Och nu med det här – jag är så rörd, det är så oväntat. Jag är jätteglad.
Malin Buska tittar på tavlan med Maria Lindgrens verk, som blivit en tradition att dela ut till pristagarna av ”Årets nöjesprofil”.
– Jag är helt tagen. Jag blir väldigt väldigt glad, vad fint.
För egen del har inte Buskas personliga höjdpunkt från 2018 mött publiken ännu. Veckorna under inspelningen av Jon Blåheds ”Turpa Kiinni Minun Haters” i Tärendö håller hon som årets bästa minne. Där ”försonades” hon med Tornedalen och har fått henne att googla efter hus till salu i hemtrakterna.
Ska du köpa hus i Tornedalen?
– Ja, jag tror det. Om jag hittar det rätta, jag vill ha älv och en utebastu. Den får gärna ha stått där i hundra år så att den är riktigt inbadad, säger hon.
– Det hade varit kul att göra en studio och skapa en fristad för andra, som kan vara där när inte jag är där. Det görs inte jättemycket film i Tornedalen, men det kanske kan bli en ändring på det.
LÄS MER:
Malin Buska tillbaka i Tornedalen: "Det var pinsamt att komma härifrån"
Tv-drottningen från Övertorneå: "Har träffat folk som varit riktigt nere"
Drömrollen öppnar dörrar för Malin Buska
När Malin Buska växte upp i trakterna visste hon tidigt vad hon ville bli, men redan under grundskolan i Övertorneå fick hon veta att hon inte kunde bli skådespelare. Hon läste för dåligt berättade både lärare och skolsköterska. När hon flyttade till Luleå för gymnasiet fick hon höra att hon inte kunde komma in på scenskolan på grund av dåliga betyg. Men Malin Buska klarade det. Hon kom in på scenskolan. Hon blev skådespelare. Hon är en av landets starkast lysande internationella stjärnor.
– Jag har inte tänkt att det varit en personlig revansch men det är nog det. Jag har alltid velat det här och om någon ska ta det ifrån mig för att jag läser dåligt – vad fan är det?
– Det finns nog en känsla av ”ni ska inte säga åt mig vad jag kan, vem är ni att säga det?”. jag tror att vi alla kan göra vad fan vi vill, sedan har vi olika förutsättningar. Men vill man något tillräckligt mycket kan man göra det.