När Livi Berg, Emmylou Lindgren och Lova Lindgren blev klasskamrater på gymnasiet uppfyllde de drömmen som burits gemensamt på olika håll i stan. I februari bildade de band och inom loppet av tre månader hade Frizon gjort sin första spelning. Strax efter bokades de till Musikens makt och så har det fortsatt.
Bandet har varit frekventa besökare av Föreningsgatan 7:s scen och 2019 kommer att inledas storslaget. Den 26 januari agerar bandet support åt Dolores Haze och en cirkel sluts redan innan den fyllt ett år.
Livi Berg: – Vi började typ grina på fiket när vi fick frågan.
Emmylou Lindgren: – Deras cover på "Fuck the pain away" var den första låten vi spelade.
Livi: – Och den enda vi har haft med oss från början. Det är jätteroligt att vi ska få spela med dem, jag blir helt ooofff – galet.
I dag är Livi Berg och Lova Lindgren tacksamma över att Emmylou Lindgren fick dem att lämna indierocken och följa henne in i en ösigare genre.
– Vi var jättespelsugna och hon gillade punk så vi började köra det, det var ju lätt, säger Berg.
– Vi kan vara dåliga och ändå blir det asbra, konstaterar Emmylou Lindgren.
Trots att medlemmarna är relativt nya i varandras liv fyller de i ord och hjälps åt att avsluta meningar. Den korta men intensiva resan har fört dem samman såväl musikaliskt som socialt. En fråga får svar av samtliga, hopflätade av varandra.
– Vi var så taggade på att repa i början och när vi fick chansen att spela live tidigt kändes det bara skitroligt, säger Lova Lindgren.
– Jag var skitnervös innan, jag visste inte hur vi skulle vara. Vi hade inte så många låtar men när vi hade kört sista låten ville man bara köra mer, det var en rolig upplevelse, fyller Livi Berg i.
Med tiden har punkcovers bytts ut mot egna låtar och egna låtar har bytts ut mot "bra egna låtar". Frizon vet var de är på väg och spretar inte längre, fokus ligger rakt fram med hög volym.
– Vi är väldigt skrikiga, vi kör inte traditionell gammal gubbpunk – vi skriker mest. Allt är väldigt ösigt, säger Emmylou Lindgren.
Vad handlar texterna om?
Livi: – Vi vill väl låta lite arga liksom. Texterna tar upp saker som vi ogillar och sådant vi är arga över.
Emmylou: – Det behöver inte vara politiskt heller, det kan vara allt möjligt.
Lova: – Som SD-låten, som var vår första och som vi bara vill förtränga, handlar bara om att vi hatar nazister.
I januari ska bandet också kliva in i studion för första gången och spela in "Kuken på tunnelbanan", den första riktiga låten "som blev bra". Ett bra exempel på ironisk punk där ett berättarjag tycker att feminister inte behöver skrika och slåss eftersom vi lever i ett jämställt samhälle. "Regeringen är så duktig, får alla män att visa kuken på tunnelbanan", sjunger Emmylou Lindgren.
– Det är lite roligt, det behöver inte vara så seriöst hela tiden. Om folk tänker på texten kan de stå och skratta, det är kul, säger Livi Berg.
Efter en lågintensiv höst besöker Frizon replokalen mer frekvent i början av det nya året och under spelningen den 26 januari ska det märkas. Framförallt under låten "Fuck the pain away".
– Den måste vara skitbra och den kommer vara skitbra, alla är väldigt taggade nu, säger Livi Berg.
– Motivationen har verkligen gått upp i taket, det är kul, fyller Lova Lindgren i.
Känner ni att ni vill bevisa något för Dolores Haze?
– Ja, alltså man har väl lite ångest. Vi vill inte att de ska bli "offended".
Till spelningen på Musikens makt i somras fyllde Frizon Flickrummet med publik och folk trängdes utanför tältet för att få en skymt av Luleås punkframtid. I efterhand har de hört besökare som rankade deras uppträdande som festivalens höjdpunkt.
Lova: – Vår attityd och energi sprider sig till publiken. Jag vill att publiken ska ha kul och då har det jättestor betydelse hur vi är på scenen.
Emmylou: – Det behöver inte älska vår musik – bara de har kul.
Livi: – Om vi ser någon hoppa eller dansa på våra spelningar vet vi att vi har lyckats.
– Det är glädje och man kan vara arg. Eller ledsen – det är allt på en gång, säger Lova Lindgren och påpekar att känslan som förmedlas är det viktiga.
Då spelar de ingen roll att vissa spelningar innehåller misstag i var och varannan låt.
– Där spelar attityden in. Vi skiter i om det blir fel, vi kör ändå, och så blir det coolt.