Det är val, har ni hört? Riksdagsval och politik på tapeten, med allt som hör till. Partiledardebatter, nazistdemonstrationer och polisvåld. Etcetera. Och det hela väcker lätt en längtan. Ett sug efter att lyssna på politisk punk och bara hata etablissemanget. Snuten kan inte höra musiken.
Då gör Västerbrons Idiotologi onekligen jobbet. Erbjuder utlopp för känslorna. Skivan är full av arga refränger, som är precis nog melodiösa för att de ska fastna efter bara en lyssning. Titelspåret, "Röd blå brun", "Om du säger det så är det så". Du sjunger definitivt med andra vändan. Åtminstone om du är lika less som de är.
Och egentligen är Idiotologi ett väldigt bra album, men jag reserverar ändå min hyllning tills efter nästa släpp. Av två anledningar.
1) Några av skivans snyggaste rader dyker upp tidigt, i den diskbänksdeprimerade "Ännu en dag förgäves";
"Tar en kaffe, äter lunch, sedan går jag hem/Och somnar i soffan klockan fem […] Vaknar, somnar/Ännu en dag förgäves"
Det arga blir plötsligt apatiskt. Det politiska blir plötsligt personligt. Och allt låter ganska emo. På ett bra sätt alltså, typ som Los Campesinos, men ändå på ett sätt som får mig att undra om Västerbron hittat helt rätt ännu. Det känns lite som att skivan slits fram och tillbaka mellan två sound. Och självklart kan det vara medvetet, jag vet inte, kanske är det deras unika röst. Men jag tror att de hade kunnat vinna på att renodla sig själva.
2) Den här typen av musik talar inte till mig på samma sätt när den är skorrande skånsk-stockholmsk, som när den är tydligt påverkad av stadssuffixet "-eå". Och, ja, det känns sjukt opassande. Att bedöma explicit antifascistisk musik utefter någon slags missriktad (is there any other kind?) lokalpatriotism, menar jag. Men det finns ändå något vackert hopplöst i norrländska som är svåröverträffat. Ibland.
Om valet får en deprimerande utgång och det i inledningen omnämnda suget eskalerar, då väljer jag nog fortfarande Alkberg eller Masshysteri. Men kanske queue:ar någon av Västerbrons argaste.