"Det finns galet mycket historia i det här området"

En resa till Forsudden innebär också ett stopp i Edefors eget Sodom och Gomorra. Antalet barnafödslar ökade markant nio månader efter marknaden där. "Det var rena vilda västern", konstaterar Jan Öhrvall.

15 augusti 2017 19:50

Vi står vid kanten av Lule älv och utsikten är bedårande vacker under regntunga skyar.

Att komma till Edefors och Forsudden känns som att stå mitt i Norrbottens historiska arv. Här finns fornlämningar. Det finns registrerat åtta kokgropar och en skärvstensförekomst.

– Sedan 8 000 år har folk trampat här. Gammalt tillbaka var den främsta drivkraften laxen. Ulf Westfal trodde ju att det var en industri här redan då, att de gjort något av laxen, säger Jan Öhrvall.

I början av 1980-talet anlade Bodens kommun ett fritidsområde på Forsudden med raststuga, grillplatser, vindskydd och vandringleder. Det finns också toalett och uppställningsplatser för husvagn eller husbil.

När Norrbottens Media anländer står Jan Öhrvall och Kaare Enbom och slår ned en stolpe för att kunna sätta upp en bom.

– Vi stänger området av säkerhetsskäl. Vi vill inte ha folk i ett arbetsområde, säger Jan Öhrvall.

Edek har beviljats bidrag för att rusta upp fritidsområdet och har ett muntligt avtal med kommunen att arrendera det. När de skulle börja arbetet för ett par veckor sedan var raststugan ockuperad. Personer som var där anmodades att flytta, men lämnade kvar en del saker.

– När vi hade flyttat ut grejerna från stugan och satt dem i ett förråd kom "städpatrullen". Jag vet ju inte om det var de som kom tillbaka, men grejerna försvann i alla fall, säger Kaare Enbom.

På den tiden området byggdes fungerade det att hålla det öppet för alla. Men det är annorlunda nu.

– Nu kan det komma helt andra besökare som bosätter sig, säger Jan Öhrvall.

De har röjt upp ordentligt, tagit ned lutande tallträd och kört bort det gamla staketet vid grillplatserna och träborden.

– Man såg ju knappt vattnet bakom allt sly, nu ser man älven. Det är fruktansvärt vackert, säger Jan Öhrvall och blickar ut över den en stund.

Staketet ska de ersätta med rep, eftersom de inte vill ha in bilar bland rastplatserna. Nya gillplatser är beställda och borden ska restaureras. De behåller stommen men byter ut bänk- och bordskivor.

– Vi ska måla där det behövs. Bodarna har vi tömt och låst under renoveringen.

De har rensat taket på raststugan. Där inne fanns det tidigare en kamin. Den har någon stulit. Röret finns kvar. Någon har eldat på golvet där kaminen stod.

– Det är ju bara tur att stugan inte har brunnit ned. Kommunen äger huset, men ingen vet om det är försäkrat. Raststugan är en hjärtepunkt i det här området. Händer något med den så får det konsekvenser för hela platsen, säger Jan Öhrvall.

Deras avsikt är att försäkra den när arrendeavtalet är påskrivet.

De har två år på sig att renovera området. De ska röja vandringsleden, som går längs älvkanten, och rusta upp spången. Leden går till de tre tjärnarna på andra sidan 97:an. Den ser nu mer ut som en mossbevuxen stig och på andra sidan riksvägen är den helt igenvuxen. Vid tjärnarna är marken nog hård för naturcampare med husvagn och stigarna går ända ned till vattnet. Skrapar man med skon så ligger där oljegrus kvar.

– Vi tar hit en sopvals, säger Jan Öhrvall.

Målsättningen är att det ska kunna gå att köra ned med rullstol till tjärnarna där de tänker lägga ut bryggor. Vitvattentjärn gör skäl för namnet. Intill strandlinjen, hela vägen runt om blommar massor av vita, vackra näckrosor.

Syftet med allt arbeta är att turistentreprenörer ska kunna ta grupper till Forsudden. Jan Öhrvall säger att de redan talat med några turistföretag som är intresserade. Han tillägger att området har galet mycket att berätta och talar om att man i början av 1800-talet försökte anlägga en masugn på andra sidan älven från Forsudden sett. De byggde en stor pir av granit för att kunna förtöja pråmar med malm, som sedan skulle fraktas till Luleå via engelska kanalen.

– Snacka om bygge. De släpade hit de här stenblocken med häst. De är så fint huggna. Den här anläggningen gjorde de för att den skulle vara kvar. Tanken var att frakta malmen med tåg till Storbacken, Vuollerim. De byggde stationen, men ingen räls. Märklig industrihistoria, säger Jan Öhrvall och skakar på huvudet

Bortanför den stora piren var platsen för Edefors marknad. Det är lugnt och fridfullt. Nu ligger stället avsides men när vattenvägen utgjorde en betydelsefull kommunikationsled uppstod rastplatser, en del utvecklades till marknader. I stället för pråmar med malm lade ångbåtar som trafikerade älven till där och på 1900-talet var det folkfest på Edefors marknad, så till den grad att barnavårdsmyndigheten noterade i ett protokoll i början av det århundradet att marknaden "uppmuntrar till osedligt leverne". Nio månader efter den ökade antalet födda barn markant.

– Nu har du kommit till Sodom och Gomorra, syndens näste, skrattar Jan Öhrvall.

Den sista marknaden hölls 1941. Bortom marknadsplatsen ligger lämningarna av den gamla masugnen man försökte bygga. År 1804 påbörjade Samuel Gustav Hermelin, friherre och entreprenör, uppbyggnaden.

– Så kom ryssen 1808-09, säger Jan.

Hermelin gick i konkurs under kriget. Senare köpte Kung Karl XIV masugnen och man satte igång en återuppbyggnad. Den blev klar men togs aldrig i bruk.

– Nästa steg i det här projektet blir att lyfta fram historien kring hela den här platsen, säger Kaare Enbom.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Lena Tegström

Ämnen du kan följa