"Jag åker till Sverige och jobbar några dagar i månaden"

Förra månaden satt Petra Nordlund McGahan i Nyheterna i TV4 och rapporterade om terrorattentatet i Stockholm – samtidigt som hennes barn från ett bussfönster såg de panikslagna människorna springa förbi. Kuriren träffade henne i Boden kort därefter, då hon var och hälsade på hemma hos sin mamma.

19 maj 2017 05:00

Efter många år som nyhetsankare i TV4 har Petra Nordlund McGahan tillfälligt växlat ner i karriären och gör bara inhopp i nyhetsstudion. Idag bor hon i en by utanför London, är gift med en engelsk bankman, och tar hand om sina tre barn och två bonusbarn.

Petra Nordlund McGahan växte upp på en gammal släktgård i Svartbjörnsbyn. Familjen hade en beryktad jordgubbsodling, där hon fick hjälpa till på somrarna. Hennes pappa, som inte lever längre, var högstadielärare och hennes mamma, som numera bor i centrala Boden, jobbade i växeln på sjukhuset.

Hur kom du på att du skulle bli journalist?

– Det har jag velat bli sedan jag var liten. Jag har alltid varit intresserad av nyheter och människor och varit frågvis.

Var gick du utbildningen?

– Jag gick journalisthögskolan, JMK, i Stockholm. Jag hade inga kontakter i mediavärlden och kunde inte yrket eller hantverket, så för mig var det en jättenyttig utbildning.

Jag har alltid uppfattat dig som otroligt ambitiös och målinriktad – är du det?

– Nej, inte på det sättet. Jag har aldrig strävat efter något speciellt. Men jag har någon sorts grundinställning att man ska göra sitt bästa, vad det än gäller, och köra minst 100 procent.

Vilka var dina första journalistjobb?

– Först var det ett sommarjobb på Nordnytt. Sedan ringde Lennart Håkansson och frågade om jag ville ha ett vikariat som kanalproducent på Radio Norrbotten. Jag var jätteung, men alla var ju jättesnälla. Efter det började jag arbeta på TV4 Norrbotten som var i planeringsstadiet då, tillsammans Tove Alsterdal, Liza Marklund och Sven Bergman.

– Under den tiden blev jag kontaktad av journalisten Pär-Ola Jonasson som ville ha mig att göra travjournalistik i det nystartade bolaget OTW. Jag visste ingenting om trav, men kände att jag ville jobba med honom. Så jag blev travreporter i programmet som de producerade för TV4 och senare var jag med och gjorde Tipslördag.

Hur kom det sig att du gick över till nyheterna?

– När Malou von Sivers gick på mammaledighet blev jag tillfrågad om jag ville vikariera för henne. Jag och Bengt Magnusson jobbade tillsammans i ett par år som nyhetsankare i Nyhetsmorgon. Det var jätteroligt, men jättejobbigt. Till skillnad från idag gjorde vi allt, både soffan och nyhetssändningarna, fem dagar i veckan, intervjuer och sändningar, och jag fick stiga upp kvart över tre fem dagar i veckan. Senare gick jag mer och mer över till Nyheterna på kvällen.

Var det någon gång problem med att vara ung och tjej i den rollen?

– Nej, jag tycker att jag blev bra omhändertagen av de kvinnor som fanns på TV4 på den tiden, Annika Hagström och Malou. De stöttade mig, liksom Bengt Magnusson som är väldigt snäll, varm och rak. Så jag hade nog tur.

Passar du särskilt bra för som nyhetsankare tror du?

– Jag är bra på att hantera stress i direktsändning, det är en talang jag har. Under åren har jag lärt mig att lyssna så att jag kan göra direktintervjuer effektivt, hålla mig på tid och annat sådant som krävs. Jag kan lyssna till olika kommandon i örat, som ”Vi stryker nästa inslag, vi hoppar direkt till telegram, du får korta två sista raderna på det”, samtidigt som jag säger något annat. Jag är också bra på att improvisera. Det är inga problem för mig att köra en sändning helt utan manus. Ibland när man live-sänder direkt från nyhetshändelser, vet man inte alls vad som ska hända och har inget manus. Men jag tycker det är kul och stimulerande.

Kan du hålla distansen om det är något otäckt som du rapporterar om?

– Ja, man måste bara försöka vara lugn och saklig. Det handlar ju inte om mig och det är inte ok om jag sitter där och vältrar mig i mina egna känslor.

Vad är det värsta du har rapporterat om?

– Diskoteksbranden i Göteborg och 11 september. Och så var det jag som fick läsa upp nyheten om vår egen fotograf Ulf Strömberg som blev dödsskjuten i Afghanistan. Då var vi alla väldigt upprörda på redaktionen.

– En av de värsta händelserna är också terrorattentaten i Stockholm förra månaden. Jag sände de tre första timmarna på fyran och mådde illa när jag började förstå vad det handlade om. Men det berodde nog också på att jag inte hade hundra procent koll på var mina barn befann sig. Samtidigt som jag höll på med mina direktintervjuer, lyckades jag få iväg ett sms till vår nanny som var på väg in till stan. De tog den sista bussen ut innan allt stängdes av. Från bussfönstret såg de folk komma springande i panik och ramla. Det var fruktansvärt. När jag var färdig på jobbet tre timmar senare fick jag gå hem till lägenheten på Söder. Min brorsa fick gå ända till Sollentuna.

Hur har det varit att leva som ”kändis”?

– Det är ju inte så kändisfixerat i Sverige och sedan flyttade jag till Paris 2003 och därefter till London och har i huvudsak bott där. I England är de besatta av kändisar och kränker deras privatliv, men här i Sverige är det inga problem.

Du har inte fått några läskiga brev eller så?

– Det var en period medan jag jobbade på Nyheterna som en person hotade mig. Jag vet inte hur nära han kom men jag vet att han visste var jag bodde och han hotade att döda mig massor av gånger. Det var extremt obehagligt. Det blev rättegång, han fick böter och besöksförbud. Sedan upphörde det.

Varför sa du upp dig på TV4?

– Jag har varit anställd ända fram tills för några veckor sedan, då TV4 sa att de ville att jag skulle komma tillbaka på heltid eller 75 procent. Men jag kommer in som inhoppare och får jobba hur mycket eller hur litet jag vill. Jag åker till Sverige och jobbar några dagar i månaden och ibland live-rapporterar jag från England.

Hur bor du?

– I ett hus i en liten Miss Marple-by med fem pubar och fem kyrkor. Det är inte så långt från London men väldigt lantligt.

Hur är det att bo i England?

– Jag tycker att Sverige är bättre. Framförallt skolsystemet är väldigt segregerat och orättvist i England. Det är väldigt mycket privatskolor och de har stor nivåskillnad. Du ska ha mycket pengar för att ge dina barn en bra utbildning. Sedan finns det bra statsskolor som några få kommer in på, men det är ett krångligt och komplicerat utbildningssystem där barn pressas hårt från tidig ålder. Min äldsta son kom in på en statlig grammar school, men vi valde ändå en privatskola, för det var bara pojkar på den statliga skolan och det kändes uråldrigt.

Hur är du som mamma och bonusmamma?

– Barn är min grej. Jag borde ha börjat tidigare, men jag träffade inte Peter förrän jag var 33 och jag var 43 när vi fick vårt yngsta barn Anders. Jag är ganska strikt, särskilt med mina tre yngre barn. Det funkar inte med fem pojkar att låta dem göra som de vill med allt och jag tycker det är jätteviktigt att de lär sig att uppföra sig, är snälla, respektfulla och artiga. Men jag kan vara mjuk också så klart. Jag älskar våra fem barn och tycker det är underbart att vara mamma. Vi har jätteroligt tillsammans.

Din pappa dog när din son var en vecka, vill du berätta om det?

– Det var en katastrof för oss alla. Jag födde Fred i Stockholm och pappa kom dit för att hälsa på och så hände det bara. Han fick en stor stroke. Jag har fortfarande sorg efter det. Han var oerhört viktig för mig, världens snällaste och mest omtänksamma. Han borde få ha varit med så mycket längre. Det var tur att jag hade Fred att fokusera på.

Och din mamma?

– Hon är pigg. Barnbarnen älskar henne och vi tycker det är så himla roligt att komma hit.

Längtar du till Sverige?

– Ja, alltid. Vi planerar att flytta till Sverige om några år när Peter kan börja trappa ner på sitt jobb. Just nu åker han hemifrån före fem på morgnarna och kommer hem vida halv åtta varje dag. Ju äldre man blir desto mer inser man att Norrbotten är grejen. Jag längtar jättemycket efter friluftsliv och svampplockning och allt sådant där. Mina ungar också.

Känns det som att du har hoppat av karriären eller växlat ner tillfälligt?

– Jag har växlat ner. Det är ett medvetet val. Jag känner att familjen är viktigare. Sedan älskar jag att jobba och som tur är får jag fortfarande jobb. Men just nu vill jag finnas där för barnen. Anders är fortfarande så liten. Så då väljer jag barnen framför jobbet.

Tre röster Min fredagskväll

Bengt Magnusson, 66, journalist och programledare i TV4, Stockholm:

Det är en mycket bra tjej – kompetent och väldigt trevlig att ha vid desken.

Men jag tycker det är trist att hon är bosatt i England, det hade varit bättre om hon hade bott i Sverige så hon hade kunnat jobba på mer reguljär basis än vad hon kan idag.

Lennart Håkansson, 64, utgivare av Affärer i norr, Luleå:

När riksradion och lokalradion slogs ihop i Norrbotten var Petra kanalproducent och jag redaktionschef, så vi ledde i praktiken fusionen till det nya Sveriges Radio Norrbotten. Hon var ung och oerfaren, men växte otroligt snabbt in i en arbetsledarroll – väldigt ambitiös och pålitlig, en klippa i en rörig situation. Dessutom trevlig att arbeta tillsammans med. Vi hade roligt.

Ann-Mari Häggström, 48, fysioterapeut, Boden: Vi har varit vänner och även grannar sedan högstadiet. Petra är en vän jag litar på, som är lätt att umgås med och vi har gjort mycket roligt genom åren. Vi håller kvar kontakten och försöker ses när hon kommer upp till Boden. I sin yrkesroll på TV upplever jag Petra som mycket förtroendegivande, seriös, kunnig och alltid påläst.

Då kommer fem barn hem från olika skolor och äter mat på olika tider och själv gör jag ungefär samma sak som alla kvällar: Lagar mat, badar barnen, lägger barnen, läser böcker för dem och försöker själv komma i säng tidigt. Kanske hinner jag umgås med Peter en halvtimme. Jag brukar laga mat från scratch med färska råvaror och så bakar jag ganska mycket.

Fred, min 11-åring, går i skola på lördagar och så då måste vi stiga upp som vanligt. Så rutinen ser ungefär likadan ut oavsett om det är vardag eller helg.

Namn Petra Nordlund McGahan

Ålder: 48

Familj: Maken Peter McGahan, barnen Fred, 11, Björn, 7, och Anders, 4, och bonusbarnen Henry, 17, och Julien, 15, som bor på heltid i familjen.

Friditidsintressen: Baka, springa, träna, vara med barnen.

Bor: Eynsford utanför London.

Utbildning: Journalisthögskolan, JMK, i Stockholm 1990–1992.

Karriär: Reporter Nordnytt, reporter, programledare och kanalproducent på Radio Norrbotten. Redaktör och programledare TV4 Norrbotten. Reporter hos OTW media som gjorde travprogrammet Vinnare och Tipslördag åt TV4. Programledare för Nyhetsmorgon i TV4, därefter för 19- och 22-nyheterna i TV4 under många år. Programledare i flera valvakor, valprogram och i olika insamlingsgalor för Rädda Barnen och andra organisationer samt Polarprisceremonin från 2002–2015.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Ulrika Vallgårda