I tid av karantän blir videomöten tvång. Alltså måste vi alla lära oss att uppgradera och hantera tekniken så att vi kan bibehålla kvalitén i möten och arbetsprocesser. Med det följer att vi måste klara att utveckla digitala filer att dela och pedagogik för att genomföra idéprocesser och andra mer komplexa möten via video.
Skolan har pratat digitalisering i decennier, men nu tvingas man genomföra den fullt ut… Mer än en lärare svajade inledningsvis, men via dottern kan jag nu se att det mesta faktiskt fungerar hyggligt. Man lär sig för varje vecka som går. Hittar ”rätt sätt”.
Jag tror Corona-karantänen tvingar fram flera små paradigmskiften överallt i samhället, förändrade beteenden som kommer att leda till nya sätt att verka även efter att nedstängningen är över. Vi kommer inse fördelarna och av bara farten fortsätta med våra nya rutiner och arbetssätt. Vi kommer att ha insett digitaliseringens uppsidor efter att vi tvingats över den första ”usch-jag-kan-inte-tröskeln”.
Som en följd av ändrade beteenden följer givetvis nya möjligheter. Och en hel del hinder.
Troligen kommer delar av de affärsresenärer och konferenser som vi levt med aldrig ”komma tillbaka”. Samtidigt som vi alldeles säkert efter karantän kommer att ha ett rent känslomässigt uppdämt behov av att resa och ses. Komma ut.
Jag tror, trots det, att vi kommer att vara mer krassa och selektiva i valet av vad och när.
För restaurangerna har take away-lösningar optimerats, här kommer middagspåsarna nog leva kvar även om vi börjar ”gå ut” igen.
För handeln är det mer besvärligt… om vi bortser från livsmedelsbutikernas prepper-boom… Här finns det en stor risk att den nedåtgående trenden i fysisk butik nu får sig en verklig dödsstöt. Eller knuff. Utför stupet. Och här har ofta helt andra aktörer redan tagit marknaden för internet-handel.
De kommersiella fastighetsägarna står inför en gigantisk utmaning som plötsligt kom i dag – och inte om något år. Hur ska man revidera affärsmodeller och koncept för att bibehålla någon form av fungerande marknadsplats?
För kommunikationsbranschen får allt detta också konsekvenser. Vilka kanaler samlar ögonpar nu? Vad behöver folk mer än toapapper? Vilka drivkrafter har målgrupperna nu? Vad kan vi passa på att utveckla och lära tillsammans med våra kunder?
Som PR-strateg har jag några enkla initiala råd:
1. Kan du lyfta något positivt som lyser upp i Covid 19-mörkret, gör det!
2. Kan du lyfta upp innovation/kreativitet/samarbeten som bidrar till att lösa samhälleliga utmaningar just nu och dela ”best practise”, gör det!
3. Kan du via något ni gör lyfta att ni erbjuder en smula tröst/mys/trygghet till människor, gör det!
Vi kommer att komma ut på andra sidan. Men, vi kommer inte vara samma som innan. Och det behöver inte bara vara dåligt.