Magdalena Andersson har hållit ett linjetal och det var inget annat än ett brandtal mot marknadsfundamentalismen.
Det är lätt att hålla med Socialdemokraternas partiordförande Magdalena Andersson när hon beskriver vad illa genomtänkta avregleringar och tvångsprivatiseringar gjort med Sverige.
Det är absurt att kriminella driver vårdcentraler och äger tingsrättsbyggnader i vårt land. Inget annat land har valt att organisera något som grundläggande som skolan som en marknad där privata företag har både etableringsfrihet och rätt till obegränsat vinstuttag.
Det finns länder där tågen går i tid. Det skulle de kunna göra också i Sverige, om vi inte hade lekt marknad med järnvägsunderhållet.
Det går att vända utvecklingen, och det är bråttom. Inte bara för att marknadiseringen av i stort sett alla delar av välfärden – från förskolan till hemtjänsten, och från väg- och järnvägsunderhåll till elnätet – varit kostsam och ineffektiv. Utan också för att det skapat ett just in time-samhälle som (i bästa fall) fungerar skapligt när solen skiner, men som är dåligt rustat för kriser.
Coronapandemin avslöjade på ett obarmhärtigt sätt bristerna i den underfinansierade och sönderprivatiserade äldreomsorgen. Det kommer att komma fler pandemier, och klimatförändringarna vet vi redan nu kommer att leda till fler extremväderhändelser. Vi måste, som Magdalena Andersson påpekade i sitt tal, i värsta fall vara beredda på att Sverige kan dras in i ett krig. Och då har vi inga läkemedelslager, och ingen livsmedelsberedskap.
Men den kanske viktigaste anledningen till att det är bråttom att vända utvecklingen är att privatiseringarna, som skulle leda till en ”mångfald” av aktörer har över åren lett till att några få bolag blivit väldigt stora. Skolkoncerner och vårdbolag är beredda att investera stora pengar för att minska ”den politiska risken” som det heter i deras värld, alltså att förhindra att politiker fattar beslut som är ofördelaktiga för deras lönsamhet. Marknadiseringen av välfärden har skapat en grogrund för korruption som är ett hot mot demokratin.
Det är alltså bråttom. Och det är frustrerande att det inte kommer mer praktisk politik från Magdalena Andersson.
I förra valrörelsen lade inte Socialdemokraterna fram några konkreta förslag för att ta tillbaka kontrollen över välfärden. Det är dags nu.
Ord är bra. Handling är bättre.