I fjol vid den här tiden tyckte vi oss se tecken på att världen höll på att bli litet klokare. Det var en usel profetia.
Mycket av det vi gladdes åt eller hoppades på förra julen har vänts till sin motsats under 2016, och ännu mer står på spel under de närmaste åren. USA befinner sig en politisk omvälvning som ingen vet slutet på, och Brexit och högerpopulistiska missnöjesrörelser försvagar EU. Klimatavtalet, av de stora landvinningarna 2015, är också i fara, liksom atomavtalet med Iran.
Det blev inte fred i Syrien. Tvärtom blev det folkmord och en förvärrad humanitär katastrof i landet, sedan Putin kastat in sina militära resurser på Assad-regimens sida och krigslyckan vänt. Den syriska regimen sitter kvar, och nu ska Putin ”förhandla” tillsammans med sin allierade Iran och den ombytlige Erdogan i Turkiet, som ena dagen är emot Ryssland och Assad, andra dagen deras bundsförvant.
Vilka Putin & Co ska förhandla med framgår inte.
Själv har Turkiets alltmer auktoritäre president överlevt en förvirrad militärkupp, som gett honom ett ypperligt tillfälle att avskaffa vad som återstod av yttrandefriheten, kväsa oppositionen och befästa sitt diktatoriska styre.
Överlevde gjorde däremot inte Putins ambassadör i Ankara som sköts ihjäl av en säkerhetsvakt inför öppen ridå. Ju fler fiender Tayyip Erdogan skaffar sig, desto mer illusorisk blir hans kontroll över landet.
Turkiet genererar idag terrorism, snarare än att vara en allierad i kampen mot terroristerna. Även om det mesta av den slår mot Turkiet självt, drabbas även Europa eftersom Erdogans framfart ökar spänningen i regionen.
Varken Turkiet eller Ryssland har gjort mycket åt IS, som i huvudsak bekämpats av den västliga koalitionen med USA och kurderna i spetsen. IS pressas långsamt tillbaka militärt, men det ökar snarare än minskar hotet mot Europa.
Det är svårt att stoppa våldsverkare som opererar mer eller mindre på eget initiativ, som t ex vid lastbilsattacken i Nice och möjligen även den mot julmarknaden i Berlin. Kriminella ligger ofta bakom terrordåden i Europa, och högerextremisternas hatpropaganda mot muslimer förvärrar situationen. Både IS och högerextremisterna överdriver sin betydelse, för att undergräva förtroendet för våra öppna samhällen och demokratiska institutioner. Låt oss inte skrämmas! Slut upp bakom Europa, och res till Paris och Berlin, två underbara städer som behöver vårt stöd just nu!
Den 8 november valdes seriefiguren Donald Trump till USA:s president. Han är nu i färd med att fylla sin blivande regering med miljardärer, pensionerade generaler, Putinbeundrare och klimatförnekare, affärsvänner och bekanta.
Hans anhängare borde fråga sig om detta inte är samma etablissemang som Trump lovade att ”dränera” Washington på. Men fansen är fortfarande berusade av tanken att Trump ska radera de tekniska framstegen, väcka liv i gamla fabriker och göra USA ”great” igen.
Allvarligast med Trump är hans syn på demokrati. Att institutioner kan sättas åt sidan, motståndare hotas, fakta förnekas, insyn förhindras, privata affärer blandas med statens. För Trump, som delvis lever på att sälja sitt namn att sättas på hotell och kasinon, är Vita huset naturligtvis ett klipp. Men hur kunde nära 63 miljoner amerikaner gå på bluffen? Det är en viss tröst att tre miljoner fler röstade på Clinton.
Dokusåpan har flyttat ut ur teven. Knäpp händerna och håll i er! Det kan bli en skakig resa för oss alla.