Det är ett splittrat och sargat USA som firar sin nationaldag den 4 juli. Alla förhoppningar om att Donald Trump skulle genomgå en personlighetsförändring när han upphöjdes till president, har kommit på skam.
Trump har snarast blivit värre, och bara starka institutioner och professionella medier har hindrat honom från att vålla landet ännu större skada. Men det inrikespolitiska klimatet är förgiftat, och världen ser med undran på vad som försiggår i USA.
Trump agerar som han sett presidenter göra i TV-serier, inte som president i verkligheten. Det har gått hem hos somliga amerikaner, men för det mesta kraschat med verkligheten.
När Trump skriver dekret så att bläcket sprutar, tror beundrarna att det verkligen händer något, och ser en handlingskraftig president som ”fixar” saker som andra politiker misslyckats med. Men det mesta Trump beordrat under våren, har ännu inte lett till någonting, och kommer troligen inte heller att göra det.
Några initiativ är ogenomförbara, som muren mot Mexiko. Några har fördröjts av domstolar, som inreseförbudet för muslimer från vissa länder. Här har Trumps teatraliska maner och försök att plocka politiska poäng på fördomar och ren rasism lagt krokben för honom.
Andra vallöften, som stora infrastrukturinvesteringar och en skattereform, har fastnat i kongressen, där hans partivänner, republikanerna, ofta drar åt olika håll.
Ett aktuellt exempel är vad som ska ersätta Obamas sjukvårdsreform. Trump ville låta Obamacare dö, för att sedan sätta sitt eget namn på en reform som uppfattades vara lika bra eller bättre. Detta skulle ske samtidigt. Republikanerna vill också avskaffa Obamacare, men är oense om vad som ska komma i stället, om något.
Det förslag som presenterats i senaten innebär att 20 miljoner amerikaner ställs utan skydd, samtidigt som de rika får dra av stora belopp på skatten.
Republikanerna vill samtidigt minska det federala bidraget till Medicaid, grundskyddet för psykiskt sjuka, handikappade barn och vuxna och andra medellösa.
Något som också drabbar anhöriga, som kan tvingas skuldsätta sig för att klara deras sjukvård. En politiskt känslig sak för Trump, eftersom många av hans vita väljare i det inre av USA är beroende av Medicaid.
Kan republikanerna inte ena sig om något som deras låg- och medelinkomsttagare blir nöjda med, riskerar de storstryk i valen till senaten och representanthuset nästa år.
Det drabbar också Trump, som lovade dessa grupper ett bättre och tryggare liv, inte ett sämre. Om presidenten kommer så långt som till ett nytt val, med tanke på alla juridiska processer han vecklat in sig i.
Trumps stöd i USA ligger på runt 35 procent. Omvärldens dom är ännu hårdare. 22 procent gillar Trump enligt en färsk undersökning från det ansedda PEW-institutet. Det är färre än som gillar Putin och Xi Jinping. Obama lämnade med 64 procent.
USA:s anseende som land har också sjunkit, men inte lika mycket. Rätt så, en majoritet av amerikanerna röstade faktiskt på Clinton.
Trump skrävlade under valkampanjen om han skulle ”återupprätta” USA:s anseende i världen efter ”den svage” Obama genom att i alla lägen sätta ”USA först”. Handelsavtal som inte gynnar USA sägs upp. USA:s allierade i Europa och Asien kan inte räkna med stöd i alla lägen. Klimathotet är ett påhitt, så USA drar sig ur Parisavtalet om utsläppsbegränsningar. Biståndet ska skäras ned. Och så vidare.
Trump vände världen ryggen. Nu vänder världen Trump – och USA – ryggen. Amerikanerna har anledning att oroa sig. USA är stort, men världen är större.