Tankepaus i Washington
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Största utmaningen möter Obama i Afghanistan. Karzais regering är korrupt och ineffektiv och flertalet afghaner har inte sett skymten av den återuppbyggnad som påstås motivera de utländska truppernas närvaro i landet.
Det ryktas att USA vill göra sig av med Karzai i det presidentval som ska hållas senare i år. En f d amerikansk FN-ambassadör, Zalmay Khalilzad, nämns bland de tänkbara efterträdarna. Det vore bättre att försöka involvera talibanerna i landets styre, än att ge dem ännu mer vatten på sin kvarn.
Obama utlovade i valrörelsen en fördubbling av USA:s styrkor i Afghanistan. Men inte ens militären verkar tro att det skulle lösa problemen, och amerikanerna har dessutom svårt att få att få in materiel och förnödenheter i Afghanistan.
USA ser sig i det läget om efter nya allierade i regionen, t ex Kina, Indien och Iran, som alla har ekonomiska intressen i Afghanistan.
Språkbruket mot Iran har varit förödande för USA:s långsiktiga intressen i området. Nu anslår båda sidor försonliga tongångar, och förhoppningar finns om att den "revolutionäre" Mahmoud Ahmadinejad ska ersättas med den mer "reformistiske" Mohammad Khatami i sommarens presidentval i Iran.
Vad som än händer i Iran, lär USA få acceptera att samtala med regeringar med islamiska förtecken om man vill få något uträttat, precis som man redan gjort i t ex Turkiet.
Att inte tala med det palestinska Hamas, som vann det enda hederliga val som hållits i arabvärlden, är att sticka huvudet i busken. Samtidigt måste USA nu sätta press på politikerna i Israel, som avlägsnar sig alltmer från vad resten av världen anser vara nödvändiga ingredienser i en uppgörelse med palestinierna, dvs att Israel utrymmer de ockuperade områdena och accepterar en palestinsk stat.
Det val som hållits i Israel har dragit landet ännu längre åt höger. Fredskrafterna är i stort sett utplånade. Detta tillsammans med tilltagande sociala, religiösa och politiska spänningar inom landet, både mellan judar och israeliska araber och mellan olika invandrargrupper, gör Israel alltmer oförutsägbart och en fara för sig självt och andra.
Bara USA kan göra något åt situationen.