OS är en stor internationell folkfest, som man kan glädja sig åt även om det inte blir många svenska medaljer.
Sådana mötesplatser är oumbärliga i en tid när allt fler tycks tro att vi blir säkrare och får det bättre om vi bygger murar och stänger gränser. Rio är i sig ett bra val, och Sydamerika förtjänar uppmärksamheten.
Latinamerika har i stort sett varit förskonad från terroristdåd av det slag vi upplevt i Europa och USA. Det råder fred mellan länderna på kontinenten, den ekonomiska utvecklingen har mestadels varit stark, och överlag har demokratin stärkts under de senaste decennierna.
Militärdiktaturernas tid är över, och framtiden ter sig ljus för kontinenten. Det gäller även ett land som Venezuela, om en fredlig regimförändring kan genomföras.
Men OS kommer olägligt för Brasilien, som efter en makalös social och ekonomisk utveckling under arbetarpartiet PT:s ledning drabbats av både en cyklisk och en inhemskt skapad ekonomisk kris.
Den cykliska består av sjunkande råvaru- och oljepriser och minskad efterfrågan från länder som t ex Kina. De inhemska faktorerna av korruption och överansträngda offentliga finanser. Det här har gett gamla högerpolitiker en chans att återkomma.
I en politisk kupp i våras ställdes Lula da Silvas efterträdare på presidentstolen, Dilma Rousseff , inför riksrätt för att ha presenterat alltför positiva siffror om landets ekonomi inför valet 2014!
Går det att hitta någon regering i världen som inte gör det? Grekiska och italienska finansministrar skulle sannolikt fnysa åt hennes tafatta försök att frisera budgetsiffrorna.
Medan en domstol (sannolikt inte mer omutbar än övriga statsorgan i Brasilien) ska begrunda Rousseffs öde, styr vicepresidenten Michel Temer, som kommer från ett litet maktparti som ingick i en koalition med PT. Två av Temers ministrar har redan fått avgå på grund av korruptionsanklagelser, och visar sig interimspresidenten på läktarna, lär han bli utbuad.
Under rådande omständigheter är det en prestation av landet över huvud taget genom OS. Kostnaderna (som kommer ovanpå ett fotbolls-VM för tv å år sedan) är enorma och i stort sett bortkastade. PR-värdet är obetydligt, och kan bli negativ om något går snett.
Eftersom BNP sjunker och rika inte lär behöva betala högre skatter under Temers styre, blir det Brasiliens fattiga som drabbas av sämre utbildning, sjukvård och transporter än eljest.
Skulden för detta återkommande miljardslöseri vilar tungt på IOK (och Fifa) som ser mer på sina intäkter från reklam och TV än på vad som är bra för arrangörsländerna. Arrangemangen borde för länge sedan ha bantats, fördelats på fler länder, och ett tak borde ha satts på vad de får kosta.
Alternativt borde IOK och Fifa ta större ansvar för finansieringen.
Man borde inte uppmuntra chauvinism och korruption på det sätt som sker idag, och som står i skarp kontrast till de idéer som de olympiska spelen bygger på. Tyvärr har kommersialiseringen av idrotten slagit igenom på alla nivåer, och lägger man till detta de återkommande dopingskandalerna, finns det en uppenbar risk för att OS blir mer show business än idrott.
Beslutet om OS i Rio togs för många år sedan när Brasiliens ekonomi växte med 7-8 procent om året.
Nu sitter man där med arrangörsansvaret, trots ekonomisk och politisk kris, zikavirus och andra bekymmer.
Låt oss hoppas att spelen avlöper utan incidenter, och att det blir en folkfest även för brasilianerna. Och att landets demokratiskt valda president snart är tillbaka i ämbetet!