I veckan förlorade republikanen Liz Cheney sin plats i den amerikanska kongressen. Den mer Trump-vänliga kandidaten Harriet Hageman tog hem det republikanska primärvalet i delstaten Wyoming och blir den som ställs mot demokraternas utmanare senare i år.
Det var inte förvånande att Cheney förlorade. Hon har varit en av Trumps vassaste interna kritiker och bland annat stått bakom processen för att ställa den tidigare presidenten inför riksrätt.
Betyder detta att Trump stärkt sina positioner inför presidentvalet om två år?
Både ja och nej.
Internt i republikanerna har Trump hela tiden haft en stark ställning. Det går inte ens riktigt att förstå hur han, som var en outsider och helt saknade nätverk i partiet innan presidentvalskampanjen 2016, på så kort tid har tagit ett så starkt grepp om en hel partiapparat.
Men det är väl så amerikansk politik fungerar. Den är personcentrerad, inte folkrörelsebaserad.
Genom att sparka ut Chenney visar Trump att han kontrollerar partiet.
Samtidigt är det republikanska partiet inte detsamma som USA. I de flesta opinionsundersökningar ligger Trump på siffror långt under det resultat han förlorade valet med för snart två år sedan.
De pågående rättsprocesserna mot honom kommer troligen ytterligare försvaga hans ställning.
Dessutom har republikanerna serverat demokraterna en valfråga där folket går betydligt mer i takt med Biden än med Trump. Jag tänker på abortfrågan.
I det annars djupt konservativa Kansas röstade väljarna nyligen nej till ett förslag som skulle öppna för abortförbud. Inte ens i Kansas kan republikanerna alltså räkna med stöd för sin abortfientliga linje.
Liz Cheney har antytt att hon tänker utmana Trump i presidentvalet. Just nu finns inget som pekar på att hon skulle lyckas. Och kanske kan Trump återvinna stöd och faktiskt ha en chans i nästa presidentval.
Men just nu ser det ut som om republikanerna har surrat sig så hårt vid hans mast att de inte ser att de är på väg att bli allt mer marginaliserade i amerikansk politik.
Mellanvalsåret, alltså valen till kongressen i höst, blir en värdemätare.
Därefter handlar det kanske mest av allt om vem demokraterna kommer att ta fram som huvudkandidat till nästa presidentval. Det vimlar inte av starka namn på den kanten heller.