I veckan som gick presenterades förslaget till ny EU-kommission. Sveriges Ylva Johansson fanns med på listan, med ansvar för migrationsfrågor.
Men störst uppmärksamhet fick den grekiske konservative politikerna Margaritis Schinas. Hans uppdrag som kommissionär blir att arbeta för att skydda ”den europeiska livsstilen”.
Så snart uppdraget blivit känt utbröt en storm i sociala medier.
Det underhållande med stormen var att utnämningen tolkades på två helt olika sätt av vänstern och högern. Vänstern menade att kommissionen nu har anpassat sig till en nyfascistisk agenda där uppdraget är att skydda EU från influenser utifrån. Islamofobi, menade många att det var.
Att Schinas blir chef över Ylva Johansson, och dessutom har inre säkerhet och en del andra repressiva områden under sitt befäl ökade misstankarna.
Den yttersta högern trodde precis tvärtom. För dem var utnämningen ett bevis för att EU tänker fortsätta ta emot flyktingar och arbeta för ett mångkulturellt samhälle.
Så, vem har rätt?
Det beror förstås på vad man menar med begreppet ”europeisk livsstil”.
I den Europeiska unionens grundfördrag finns det ganska noga uppställt vilka grundläggande värderingar som ska prägla unionen. Det handlar om demokrati, yttrandefrihet och, ja, respekt för mångfald och pluralism.
Om det är detta som avses har kryptonazisterna i extremhögern skäl att vara sura, eftersom just dessa värden ifrågasätts av dem.
Om man däremot med europeisk livsstil menar något exkluderande, något som är till för att minska just det där pluralismen som EU:s fördrag stipulerar, då har vänstern antagligen rätt.
Då har vi skäl att vara djupt oroliga.
Och i så fall är den nya kommissionens uppdrag både moraliskt tveksamt och praktiskt komplicerat. För vem ska egentligen avgöra vad som är europeisk livsstil?
Är det grekerna, rumänerna, italienarna, svenskarna eller finnarna? Eller britterna, som är på väg att lämna unionen, eller bosnierna som är på väg in i den samma inom något tiotal år? Är det Viktor Orbán med sina inskränkningar av demokratiska grundvärden som ska avgöra saken, eller är det Macron i Frankrike?
Det finns helt enkelt en så oändligt stor variation av livsstilar inom EU att det vore en bisarr sak att ens försöka definiera en specifik europeisk livsstil.
Jag kan med lätthet peka ut femton personer till och med i min nära omgivning som lever olika sorters liv, gillar olika saker, värderar olika traditioner, älskar på olika sätt och allt annat som definierar en livsstil.
Där måste EU acceptera att vi redan lever i ett pluralistiskt samhälle, och den pluralismen är något i grunden gott.