Norge fungerar som in(S)piration
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Segern för Jens Stoltenbergs röd-gröna regering visar att en idelogiskt sammanhållen koalition är starkare än maktpolitiska konstellationer, som t ex de tyska socialdemokraterns koalition med kristdemokraterna.
Man kan visserligen säga att förhållandena i Norge är speciella. Stoltenberg gynnades i hög grad av bristen på ett trovärdigt borgerligt regeringsalternativ. Det främlingsfientliga Fremskrittspartiet är det största borgerliga partiet i Norge och blockerar nästan alla tänkbara regeringskombinationer.
Norge är också - tack vare oljan - ett rikt land som inte känt av krisen på samma sätt som övriga europeiska länder.
Men det handlar också om återvunnet förtroende för Arbeiderpartiet och Jens Stoltenberg, både i gamla fästen och bland de yngre väljarna.
Det är första gången på 16 år som en regering omväljs i Norge, och Stoltenberg har med det röd-gröna samarbetet lagt en stark grund för fortsatt vänsterstyre. Tesen att socialdemokraterna måste lägga sig i mitten, till och med gärna till höger om mitten, för att vinna val, gäller i alla fall inte i Norge.
Framgången för Arbeiderpartiet visar att väljarna uppskattar ett tydligt regeringsalternativ framför ett suddigt, men också att man föredrar ett beprövat team framför ett oprövat, vilket kan ligga de röd-gröna i Sverige i fatet.
Det betyder inte att det röd-gröna samarbetet i Norge är helt problemfritt. Tillbakagången för samarbetspartiet Socialistisk Venstre (SV) kan öka trycket på det senare att profilera sig. Partiet som haft finansministerposten i fyra år har fått uppbära kritik för att inte ha gjort tillräckligt för att minska fattigdomen i Norge.
Frågan kommer säkert upp i förhandlingarna om en ny regeringsplattform, men blir troligen ingen större stötesten.
Det finns andra frågor som är knepigare. Det gamla EES-avtalet, som ger Norge tillträde till EU:s inre marknad, börjar bli föråldrat. Islands medlemsansökan sätter också press på Norge.
Arbeiderpartiet är för medlemskap i EU. SV och Senterpartiet är emot. En motsvarande splittring finns på den borgerliga sidan. EU-frågan kan kanske undvikas i regeringsförhandlingarna, men kan bli ett problem för den röd-gröna koalitionen längre fram under valperioden.