Skatteflykt är stöld ur vår gemensamma kassa. Trots det beviljas svenskar som gömt stora belopp utomlands amnesti för skattebrottet, om de bara kommer hem med pengarna och skattar i efterhand - inte särskilt mycket för övrigt. En snattare i ICA-butiken straffas även om han lämnar tillbaka varorna.
Magdalena Andersson borde kanske inte låta så förtjust över arrangemanget. Det är orättvist mot hederliga svenskar som fått skjuta till extra pengar under årens lopp.
Det sänder också fel signal till svenskar som inte vill göra rätt för sig. Och till Nordeas direktörer. Varför skulle de låta bli att hjälpa förmögna svenskar att greja ett brevlådeföretag i någon bananrepublik, om det i slutändan inte renderar något straff i Sverige?
Politikerna privatiserade den statliga banken Nordea, som numera ägs av pensionsfonder och försäkringsbolag som kräver att Nordea ska leverera maximal vinst, helst i paritet med vad de mest skrupelfria bankerna i världen uppnår.
Inte ens AP-fonderna har något annat mandat än att maximera avkastningen. Kan de tjäna en krona extra på att investera i ett utländskt företag som gör svenskar arbetslösa, så hindras de i alla fall inte av några regler.
Nordeas kunder vill säkert inte att banken lånar ut miljarder till ryska oligarker med nära band till både Putin och kaukasiska diktatorer för att bygga affärspalats i Moskva. Men för den finländska bankledningen är det tydligen inget konstigt med sådana affärer. Knappast heller att hjälpa rika kunder att gömma pengar i Panama.
Fast det senare har naturligtvis varken ordföranden Björn Wahlroos eller hans handplockade VD, friherren Casper von Koskull, någon aaaning om.
Enligt Wahlroos, som lär ha varit marxist i sin ungdom men numera gärna lägger ut texten om kapitalismens fördelar, handlar finanssektorn om att ”flytta pengar från de 80 procenten av mänskligheten som är finansiella idioter till de 20 procenten som har idéer”.
Många svenskar undrar idag över vilken kategori herrarna Wahlroos och von Koskull själva tillhör. Med tanke på hur litet de verkar veta om den verksamhet som de har ansvar för, lutar det starkt åt den förstnämnda kategorin.
Men Nordeas engagemang i brevlådebranschen är peanuts jämfört med vad Putins och Xi Jinpings skyddslingar prånglat ut. De satte säkert bananerna i halsen när de läste om Panamaläckan.
Detsamma gäller en rad diktatorer, generaler, konstsamlare och statsministrar som haft något att dölja, t ex David Cameron. Han hade inte stoppat undan så mycket, men hela Storbritannien är å andra sidan ett skatteparadis. Oljeschejker och ”investerare” med pengar som bränns, står i kö för att köpa fastigheter i London, som de sedan ofta låter stå tomma.
Nu börjar det äntligen hända något. EU, Tyskland och Frankrike går i täten för att stänga kryphålen, och sätta press på skatteparadisen i hela världen. EU vill också att de internationella företagen, som tillhör de största skattesmitarna, ska tvingas redovisa sina vinster land för land.
SCA:s fräcka försök att lura svenska staten på en miljard i skatt via en skenaffär med ett holländskt dotterbolag, visar att det krävs en samordning av företagsbeskattningen i Europa. Och kraftigt skärpta straff för skattesmitare och deras medhjälpare i alla länder.
Det globala kapitalet har ingen samhällsmoral.
En stor del av de pengar som stoppas i brevlådeföretagen kommer från korruption, som är ett gissel i många utvecklingsländer.
Avslöjandet av advokatbyrån Mossack Fonsecas klienter är därför också ett framsteg i kampen mot korruptionen.