Naturen slår tillbaka

Utrikeskrönika2010-08-24 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Naturen är tålig, och läker rimliga ingrepp. Men pressas den för hårt, slår den tillbaka med förödande konsekvenser. Det har vi sett många exempel på i sommar. En del problem är gamla och välbekanta och beror delvis på försummelser i närtid.
Den långvariga hettan med åtföljande skogsbränder i Ryssland och de ovanligt kraftiga monsunregnen och översvämningarna i Pakistan är extrema händelser.

Forskarna är försiktiga och säger att det krävs fler extrema händelser för att man med säkerhet ska kunna koppla dem till klimatförändringarna. Det tragiska är att när vi har 100-procentiga bevis för den kopplingen, kan det vara för sent att vända utvecklingen, och då handlar det om vår överlevnad.
Varningssignalerna borde vara tillräckliga. I stället verkar det som om luften helt gick ur klimatfrågan efter det upphaussade Köpenhamnsmötet i fjol som inte svarade upp till de högt ställda förväntningarna.
Förhandlingsmaskineriet mal ändå vidare, och den politiska viljan ökar kanske efter sommarens katastrofer. I klartext handlar det om att USA och Kina måste komma överens.

Det hela kompliceras av att Kina visserligen nu är en större förorenare än till och med USA, men har mindre utsläpp historiskt och en mycket fattigare befolkning, och dessutom numera producerar en stor del av USA:s varor.
Det är en ofta förbisedd effekt av globaliseringen att länder med dåliga förutsättningar att hantera miljöproblem tagit över tung och smutsig produktion från de gamla i-länderna. Man kan säga att de rika länderna köper sig fria från de problem som överkonsumtionen leder till.

Det ökade "välståndet" i utvecklingsländerna bidrar också till miljöproblemen. Man får fler bilar, fler luftkonditionerade bostäder osv. För att få fram mer elektricitet byggs stora dammar som påverkar ekologin och klimatet.
Kina och Indien gör en hel del för att motverka de negativa effekterna på miljön. Men en vanlig uppfattning är att "det är vår tur nu, först måste vi bli rika".

Med tanke på hur BNP-fixerade vi fortfarande är i den rika världen (inte minst Sverige) kan man inte vänta sig att fattiga och underprivilegierade människor ska ta upp en diskussion om standardbegreppet just när de skymtar ekonomiska förbättringar.
Så länge vi inte på allvar ifrågasätter vår livsstil, kommer den att fortsätta vara en modell för utvecklingsländerna, trots det pris som de senare får betala för miljöförstöringen.