Mittens rike går åt höger

Kinas partichef och president Xi Jinping har presenterat ett omfattande reformprogram.?FOTO: SCANPIX

Kinas partichef och president Xi Jinping har presenterat ett omfattande reformprogram.?FOTO: SCANPIX

Foto:

UTRIKESKRÖNIKA2013-11-27 22:01
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Det reformprogram som Kinas partichef och president Xi Jinping presenterade härom veckan är omfattande. Marknaden ska ges en större roll i allokeringen av resurser.

De privata företagen ska få bättre möjligheter att konkurrera med de statliga jättarna, regleringar ska minskas eller avvecklas, den privata konsumtionen ska ökas och det sociala skyddsnätet förbättras.

Det tas också viktiga om än otillräckliga steg för att öka rättssäkerheten att minska den statliga kontrollen av medborgarnas liv. Polisens möjligheter att utan rättegång skicka kriminella och dissidenter på ”omskolning” stoppas, men arbetslägren behålls för dömda.

Användningen av dödstraffet ska minskas, och bönderna ska kompenseras för jord som exproprieras. Ettbarnspolitiken lindras, och det ska bli lättare för arbetare från landsbygden att mantalsskriva sig i städerna.

Men kontrollen av internet ska ökas, och partiets ledande roll får inte ifrågasättas.

Xi verkar oroa sig för att ökad ekonomisk frihet ska leda till ökade krav på politisk frihet. Vilket i och för sig är sannolikt, men systemet stärks inte av mer repression.

Detta är alltså vad Xi vill göra. Men Kina är minst lika svårstyrt som USA, trots att landet bara har ett parti, som på papperet styrs uppifrån och ner.

Mäktiga lokala och regionala partichefer, statliga bolagschefer, militärapparaten och andra mer eller mindre korrumperade hierarkier måste övervinnas innan något händer i verkligheten. Till detta kommer att även en kinesisk ledare måste ta viss hänsyn till människors reaktioner.

I synnerhet bantningen av de olönsamma statliga företagen kan komma att väcka protester när trygga jobb försvinner. Mer marknadsekonomi kan öka de redan stora inkomstklyftorna.

Om inte liberaliseringarna balanseras av utjämnande insatser, kan programmet bli rena dynamiten för Xi. I synnerhet om reformerna inte får avsedd verkan och tillväxten saktar av ytterligare. Då kan vänster-högerstriden få nytt liv i Kina, och Xis ställning äventyras.

För att komma runt hindren och säkra sitt grepp om makten, inrättar Xi Jinping två nya organ med stort expertinslag som han själv ska leda. Ett nationellt säkerhetsråd efter amerikansk modell, och en grupp som ska svara för genomförandet av de ekonomiska reformerna. Det kan leda till spänningar i partitoppen, om Xi gör sig alltför mäktig.

Vad kineserna i gemen tycker om Xis planer är inte lätt att veta, men lär framgå med tiden.