Det går knappt att ta in det som händer i Iran just nu. En ung kvinna dör efter att hon häktats för att ha burit sin slöja lite för lättvindigt.
Stora protester bryter ut.
Regimen slår till med fullständigt besinningslöst våld. Flera hundra tycks ha dödats.
Ändå fortsätter protesterna. Det är som om människor i Iran en gång för alla har bestämt sig för att det får vara nog nu. Över hela landet tar kvinnor av sig sina slöjor. Klipper sitt hår i vrede. Går ut på gatorna. Trotsar regimens våld.
För några dagar sedan tog flickorna i flera grundskolor av sig sina slöjor. Dagen efter visade pojkarna i andra skolor sitt stöd på sociala medier.
Hur det kommer att gå? Det vore enkelt att säga att regimen ska falla den här gången, men så fungerar det tyvärr inte.
Sedan den iranska revolutionen 1979 har det flera gånger brutit ut massiva protester mot förtrycket. Så var det 1999, när landet upplevde en kort reformperiod. Så var det 2009, när protesterna för första gången nådde utanför medelklassen i storstäderna.
Och så var det 2018-2019, när miljoner människor gick ut på gatorna.
Den gången började det som en protest mot höjda levnadsomkostnader, men förvandlades snabbt till en protest mot det fundamentalistiska styret.
Alla dessa gånger har demokratiska krafter över hela världen och miljoner iranier som lever i andra länder hoppats på en mer bestående förändring. Men varje gång har upproret slagits ned.
Irans högste ledare, ayatollah Khamenei, ägnade häromdagen ett långt tal där han skyllde protesterna på USA, CIA och Israel.
Så brukar det låta. När människor i det egna landet är missnöjda beror det alltid på yttre krafter. Khamenei hänvisar till historien, det är ett faktum att CIA blandade sig i landets interna politiska liv under decennierna efter andra världskriget, men att människor som nu skriker ut sin vrede på gatorna skulle vara styrda av CIA är ett rent löjeväckande påstående.
Majoriteten av befolkningen i Iran vill inte leva i en konservativ teokrati. Om detta handlar protesterna.
Många som uppskattar styret. Som vill leva ett liv enligt de konservativa normerna.
Men miljoner iranier vill något annat. De vill leva moderna liv i en global värld.
Till slut kommer de att besegra diktaturen.