Kluven bild av Kina
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
De kinesiska ledarna är medvetna om att Kinas storlek och ekonomiska styrka kan skrämma och skapa antikinesiska stämningar i länder och regioner där Kina har stora intressen.
Kina framställer sig gärna som ett utvecklingsland som står på de fattiga ländernas sida och inte har något kolonialt förflutet. Den politiken har betalat sig. Kina har ostört kunnat flytta fram sina ekonomiska positioner och på köpet fått nya vänner i världen, en politisk hårdvaluta som man hittills utnyttjat mycket diskret.
Samtidigt vinnlägger sig Kina om att om att framstå som en trovärdig samarbetspartner även för USA och "väst" i allmänhet, t ex genom att delta i fredsbevarande operationer och samarbeta t ex när det gäller Nordkorea. Det är inget konstigt i det.
Kina har stort intresse av fred och stabilitet i världen, för den delen också för ett ekonomiskt blomstrande USA - Kinas viktigaste marknad.
Men kanske har Kinas vågmästarpolitik blivit alltför framgångsrik. I Afrika och Latinamerika ställs kineserna nu inför en kritik som de inte är vana vid: Att fara fram som kolonialherrar, lägga under sig naturtillgångar, gynna sina egna företag och skaffa sig kontroll över de lokala marknaderna.
Järnvägar byggs (med medförd arbetskraft) från inlandets olje- och och mineraltillgångar till kusterna, varifrån naturtillgångarna skeppas till Kina för att återvända som industrivaror som slår ut inhemsk tillverkning. Kina behöver inte bara olja och metaller, utan även jordbruksmark för att försörja sina stora befolkning.
Det är lätt att vad detta innebär för afrikanska småbrukare och småföretagare, för att nu inte tala om miljön.
I väst växer samtidigt kritiken mot Kina för att stödja diktaturer varhelst det gagnar kinesiska intressen. Ett exempel är Sudan, där Kina numera är den största ekonomiska aktören. En fördomsfri vapenhandel ingår i bilden.
Kina känner sig uppenbarligen besvärad av denna kritik, men inget tyder på att landet kommer att lägga om kursen. Inte utan hårda internationella påtryckningar som skulle kunna skada kinesiska ekonomiska intressen.
Men i en krisande västvärld är det inte många som har lust att bråka med den ekonomiska stormakten Kina just nu.