USA:s grundlagsfäder lade stor omsorg på att utforma en konstitution som skulle förebygga att en olämplig person valdes till president. Därför föreslog de att valet skulle ske indirekt genom elektorer.
Presidenten skulle vidare dela makten med en kongress med stora befogenheter – varav den övre kammaren, senaten, bland annat skulle godkänna viktigare utnämningar, och ett fristående rättsväsen med en högsta domstol i toppen.
Dessa konstitutionella skyddsåtgärder ser ut att vara otillräckliga i årets val. USA har röstat fram en president som inte bara saknar politisk erfarenhet och impulskontroll, utan också ägnat sig åt att smäda och hota politiska motståndare, minoriteter och kvinnor. I många andra länder hade han riskerat fängelsestraff för hets mot folkgrupp.
Allt tyder på att elektorerna ändå kommer att fullfölja valet. Elektorssystemet ser dessutom ut att leda till att förloraren får fler röster än vinnaren.
Nu återstår att se om konstitutionen kommer att skydda medborgarna mot en maktberusad president. Kommer den republikanska majoriteten i kongressen att respektera minoriteten, eller användas som presidentens förlängda arm för att komma åt misshagliga personer och institutioner.
En vakans i Högsta domstolen kan dessutom användas för att ge domstolen en konservativ majoritet, som i sin tur kan urholka de medborgerliga rättigheterna.
Utvecklingen i USA kastar en mörk skugga över demokratin i världen, inte minst i Europa. Trumps seger uppmuntrar högerextrema och nationalistiska krafter, och hotar därmed också vår säkerhet.
Trumps beundran för och påstådda kontakter med Rysslands auktoritäre ledare Vladimir Putin ger oss ytterligare att tänka på. Kan Europa fortfarande lita på USA?
Den svenska Natodebatten lär i alla fall självdö. Vad är det för mening att gå med i Nato, om USA inte längre är berett att försvara Baltikum vid ett ryskt angrepp.
Europa måste nu se om sitt hus. Vi kan inte fortsätta att förlita oss på amerikanskt stöd om vi angrips från öst.
Den nya administrationen kommer säkert att försöka stilla oron hos USA:s allierade, i och utanför Nato. Men vem kommer att tro på försäkringarna? Alla vet ju vad USA:s näste överbefälhavare egentligen tycker.
Redan innan Trump tar över kärnvapenkoderna den 20 januari, kommer vi att märka de ekonomiska konsekvenserna av valet, i form av turbulens på marknaderna som är osäkra på vad Trump menar med att riva upp frihandelsavtal och vidta andra protektionistiska åtgärder.
Risken för ekonomiska bakslag är stor i ett läge där många länder ännu inte har återhämtat sig från finanskraschen 2008.
Hur kunde det gå så illa? Det är uppenbart att Hillary Clinton inte var rätt kandidat att ställa upp för en period när man kunde vänta sig att väljarna ville ha förändring. Hon hade kompetensen och ambitionerna, men hon förkroppsligar den politiska eliten i landet och hade en tung barlast.
Demokraterna borde inte så tidigt ha bestämt sig för henne. Väljarna gillar inte att makten går i arv.
Clinton förstod inte heller signalerna från medtävlaren Bernie Sanders väljare på industriorterna i Mellanvästern. Dessa före detta demokrater har inte mycket att hämta hos vare sig Trump eller den republikanskt styrda kongressen. Clinton borde tydligare ha visat att hon stod på deras sida, och inte släppt dem så lättvindigt till populisten Trump. Vinsterna i ”Solbältet” uppvägde inte fullt ut tappet i ”Rostbältet”.
Socialdemokraterna i Europa kan lära hur det går när man vänder gamla väljare ryggen i jakten på nya.