Indien går om Kina och blir världens mest folkrika land. Enligt den senaste statistiken bor det 1,45 miljarder människor i Indien just nu.
Ja, det är en svindlande siffra.
Kina ligger inte långt efter med sina 1,41 miljarder, men trenden har varit tydlig under en längre tid.
Indien växer. Kina gör det inte.
Det kommer förstås att ändra förutsättningarna för de flesta internationella relationer.
Kina har på senare år visat större ambitioner att ta plats som en global stormakt, med upprustning av militären och hårdför diplomati vid sidan av den viktiga ekonomiska roll landet haft under ett par decennier.
Kanske kommer fler investeringar hamna i Indien nu, när världen blir alltmer polariserad och Kina ställer sig vid sidan av Ryssland snarare än går i demokratisk riktning, vilket väl de mest positiva prognoserna talade om för tio-femton år sedan.
Samtidigt har även Indien gått i kraftigt auktoritär riktning de senaste åren. Indien är en demokrati, världens största, med fungerande valsystem och pluralism bland de politiska partierna.
Landets många delstater styrs också på olika sätt, av olika ideologiska inriktningar.
Yttrandefriheten är helt okej, för att uttrycka sig lite slängigt. Långt ifrån perfekt, men den finns.
Men sedan premiärminister Narendra Modi fick makten 2014 har Indien blivit allt mer hindunationalistiskt.
Hans politik liknar på många sätt de som förs av nationalistiska högerkrafter i Europa.
Det handlar inte minst om att etniska minoriteter ska anpassa sig till majoritetsgruppen, men också om sådant som stärkt politisk kontroll över domstolarna.
Och de som kritiserar regeringen har allt större skäl att vara oroliga.
När den indiska författarinnan Arundathi Roy var på besök i Stockholm nyligen sade hon i Dagens Nyheter att:
"Det har blivit väldigt farligt för människor att tala fritt. Regeringen kan nästan inte låta bli att hindra människor från att uttrycka sig. Ett stoppljus som lyser rött hela tiden."
Så vi kan konstatera att Indiens uppstigande som världens största nation är intressant. Den kommer öka pluralismen i det globala systemet.
Men det hade känts tryggare om den demokratiska trenden gått åt andra hållet.