Med en majoritet på tre röster i ryggen och befriad från liberaldemokraterna, tar Storbritanniens konservative premiärminister David Cameron nu itu med sina hjärtefrågor.
I ”Queens Speech” på onsdag (27/5) kommer drottningen att förkunna att hennes regering nu ska inleda en klappjakt på utlänningar som jobbar utan tillstånd i landet.
Det handlar mestadels om EU-medborgare som inte åkt hem när uppehållstillstånden gått ut.
De påstås vara omkring 300 000, och Cameron lovade före förra valet alla minska antalet till några tiotusental. Men liberalerna, som svalde nedskärningarna och skolavgifterna, var litet blödiga just på den här punkten, så Cameron fick inte jaga de försumliga migranterna med polis, fängelsestraff och konfiskation av den usla timlön de får direkt i handen.
Men nu ska det bli av. Och när migranterna beslagits med att jobba åt britterna med tillstånd som gått ut, ska de deporteras först och få överklaga sedan. Tack och adjö, hör av er när ni kommer hem!
Det är inte bara det främlings- och EU-fientliga Ukip som gillar kriminaliseringen av svartjobbarna från Polen, Rumänien och Bulgarien.
Labour applåderar faktiskt också de hårda tagen mot EU-migranter som kommit in i landet lagligt men stannar olagligt.
Detta för att stoppa ”exploateringen” av migranterna som enligt Labour ”undergräver lokala jobb och löner”.
Den argumenteringen hakar Cameron tacksamt på, i förvissningen om att Labour inte kan rösta emot sitt eget valmanifest.
Det kanske ligger något i dessa argument, men är jakten på EU-migranter verkligen den viktigaste frågan för de stora partierna i Storbritannien just nu?
Labours hårda tongångar mot EU-migranter, hindrade inte Ukip från att underminera Labours röstunderlag i de gamla industriområdena i norra och mellersta England.
Ukip får en jättechans att konsolidera sina framgångar i den folkomröstning om EU, som Cameron också kommer att föreslå i regeringsförklaringen. EU-motståndarna är troligen inte tillräckligt många för att vinna omröstningen, men de kommer att ge Ukip en ny skjuts i opinionen.
EU-omröstningen, som troligen hålls nästa år, blir en ny prövning för Labour, som än en gång hamnar på samma sida som de konservativa i en folkomröstningskampanj.
Labour kan på köpet tvingas ställa sig bakom undantag som Cameron förhandlar fram i Bryssel men som partiet egentligen är emot.
Det är svårt att se det rationella i den konservativa regeringens förslag. Även om det inte blir något ”Brexit” (brittiskt utträde ur EU) kommer EU-omröstningen att lamslå brittisk politik under det närmaste året, försvaga britternas inflytande i Europa och utsätta den brittiska ekonomin för onödiga påfrestningar.
Den lättrörliga finanssektorn, som står för en stor del av Storbritanniens BNP, gillar inte den osäkerhet som EU-omröstningen innebär. Pengar kan strömma ut ur landet, och brittiska företag kan få problem på kontinenten.
Britterna ställer också till med problem för Europa, som redan har fullt upp med ”Grexit” (grekiskt utträde ur EU), växande flyktingströmmar och problematiska relationer med Östeuropa och Ryssland.
De senare blev uppenbara vid toppmötet för det ”Östliga partnerskapet” i Riga, som präglades av brist på initiativ och rädsla för att trampa Putin på tårna.
I det allvarliga läget för EU, ägnar sig europeiska regeringar åt att jaga varandras medborgare när dessa vill försörja sig och kräva skräddarsydda undantag för det egna landet.
Bristen på statsmän blir alltmer skriande i Europa!