Det gick inget vidare för Ryssland i Rio, men hemma har ryssarna full tillgång till det statliga dopingprogrammet, så där kan de fortsätta slå världsrekord. Det är litet så med hela Ryssland. Ryssarna är dopade av statlig propaganda, tror att de är bäst världen på alla områden och vore det inte för västs alla ränker skulle de ha det ännu bättre.
Därför borde den f d KGB-översten Vladimir Putin kunna sova lugnt om nätterna inför parlaments- och regionvalen den 18 september. 80 procent av ryssarna gillar honom, vad han än hittar på och hur uppenbart det än är att han ofta ljuger dem rakt upp i ansiktet. Och hans maktparti Enade Ryssland ligger fortfarande runt 50 procent i opinionsmätningarna.
Resterande partier i duman (parlamentets underhus) är antingen ditsatta för att splittra oppositionen och skenopponera mot Enade Ryssland, eller är inte intresserade av att utmana Putin, som kommunistpartiet. Eller är för knäppa för att tas på allvar som det högerpopulistiska LDPR, som väntas bli största ”oppositionsparti” i duman efter valet. Partiledaren Vladimir Zjirinovskij vill bland annat ge ryska män fri vodka (som om de inte redan super tillräckligt) och legalisera polygami.
Både kommunisterna och Zjirinovskijs parti är nationalister och gillar Putins utrikespolitik. Zjirinovskij vill visa Rysslands styrka genom att detonera en atombomb på en ö i Atlanten.
Det säger en del om det ryska folkets politiska mognad att Zjirinovskij just nu är den populäraste politikern i Ryssland efter Putin.
Men Putin var spion i Östtyskland när det östtyska kommunistpartiet kollapsade, och fick uppleva hur hela Sovjetunionen imploderade när han kom hem. Han vet att folkviljan är ombytlig och att partier som inte levererar förväntat välstånd förr eller senare drabbas av folkets missnöje, hur stabila de än kan verka.
Det är hans Akilleshäl.
Den ryska ekonomin backar, både som följd av drastiskt sänkt oljepris, och Putins aggressiva utrikespolitik. De ekonomiska sanktionerna håller utländska investerare borta och gör varorna dyrare, samtidigt som det kostar att föra krig och hålla erövrade områden under armarna. Satsningen på att göra Ryssland till en blomstrande Stilla havs-makt har slagit fel.
Levnadsstandarden sjunker och allt fler ryssar upplever att utvecklingen går åt fel håll.
Putin fruktar att den känslan och misstankar om riggade val ska leda till oroligheter i samband med valet i september, så som skedde 2011. Folkmassor på gatorna i Moskva är hans mardröm.
Putin försöker stå över partierna, även Enade Ryssland, och hålla distansen till partiledaren och regeringschefen Dmitrij Medvedev. Men han inser att ryssarna inte kommer att nöja sig med att kräva marionetten Medvedevs huvud på fat.
Att man åter kan se ”små gröna män” i farten på Krim (som dessutom skjuter på varandra) ska nog ses mot den bakgrunden.
Putin bäddar för att snabbt kunna trappa upp den militära konflikten med Ukraina. Det skulle avleda uppmärksamheten från ekonomin, och ge honom möjlighet att gå hårdare fram mot eventuella demonstranter. Med ett USA lamslaget av valkampanj och ett försvagat Europa kan det också vara läge att flytta fram positionerna i Ukraina inför nya fredsförhandlingar.
Men Ryssland är redan involverat i kriget i Syrien, och nya interventioner kan väcka ryssar som börjar märka av krigen i sina egna plånböcker. Tills vidare sitter dock Putin säkert. Några ryssar ser vad som pågår, men de är för få för att göra någon skillnad i det kommande valet. Men osvuret är förstås bäst.