Beslutet som inte kan vänta
Det är i en skakig politisk-ekonomisk miljö med kriser på löpande band som världens ledare nästa år ska försöka samla sig till beslut om hur klimathotet ska avvärjas.
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Vid FN:s stora klimatmöte i Köpenhamn om ett år måste de tuffa besluten tas.
Man kan inte säga att planeringläget är gott. Europa har visat viss handlingskraft och spikat ett program som innebär att utsläppen ska minska med 20 procent fram till 2020. Men besluten är fulla med kryphål.
Tyskland och länderna i Östeuropa får ostraffat fortsätta att bryta och förbränna kol. Jordbruket och transporterna är inte alls med i systemet med utsläppsrätter.
Dessutom kan länder och företag köpa sig fria genom s k miljöinvesteringar i u-länderna. Det blir billigare än att förnya tekniken i Europa och nettoeffekten blir antagligen liten. Men det är i alla fall en början.
De stora syndarna - USA, men numera också Kina, Indien och en del andra snabbväxande ekonomier i Asien och Latinamerika - har knappast ens kommit igång. Bushadministrationen med sin starka koppling till oljeindustrin i USA har skyllt på att Kina inte gör tillräckligt för att minska sina växande utsläpp.
Kina menar att landet har rätt att använda mer energi för sin utveckling, och kräver att USA först ska minska sina mycket högre per capita-utsläpp av växthusgaser.
Alla väntar på den tillträdande presidenten Barack Obama, som lovat att ge klimatfrågan högsta prioritet och som samlat ett imponerande team för att lösa uppgiften, med bl a en Nobelpristagare i spetsen för energidepartementet.
Den stora utmaningen för Obama blir att förena den utlovade kraftfulla krispolitiken med en ambitiös energi- och klimatpolitik.
Han har goda styrmedel både i de infrastruktursatsningar som planeras och det stöd till bilindustrin som också övervägs. Men först och främst måste han visa att USA nu är berett att ansluta sig till de internationella avtal om utsläppsbegränsningar som redan trätt i kraft eller planeras.
Med USA och EU på båten, kommer Kina och Indien att ansluta sig till ansträngningarna att skapa ett nytt globalt klimatavtal. Då kan kraft sättas bakom orden, och chans finns att skutan kan vändas innan den går i kvav.